Där faller jag än
men du vill bara vara vänner.
Så jag sliter ut mitt hjärta
och offrar det till dig.
Denna outhärdliga smärta,
kommer förgöra mig.
Allt det blod som jag har gråtit,
är inget mot vad du förlåtit
Så jag låter blodet rinna
och offrar det till dig.
Denna ljuvliga kvinna,
kommer krossa mig.
Jag andas utan att bli sedd,
och du ser att jag är rädd.
Så jag skriker ut min ångest,
och offrar den till dig.
Denna olidliga pest,
kommer utplåna mig.
För varje andetag jag tog,
så såg du hur jag dog.
Så jag sliter ut ditt hjärta,
den del av dig som jag är
och kastar det till mörkret
och där faller jag än.
Av allt det du lovat,
så höll du ingenting.
Av allt det jag sagt till dig,
så menade jag allting.
Av allt jag vågat hoppats på,
så förlorade jag allting.
För dig min älskade,
så betyder jag ingenting.
Då går hjärtat mitt sönder
från ditt hjärtas dova sång.
Och det gör så ont att andas,
men jag kan inte ligga still.
Jag ska aldrig överge dig,
igen.
Jag sökte dig med blicken,
trots att jag är blind.
Och det gör så ont att hoppas,
men jag ska aldrig sluta tro.
Jag ska aldrig förlora dig,
igen.
Jag skrek efter ditt namn,
men jag fick inget svar.
Och det gör så ont att tänka,
men jag kan inte låta bli.
Jag ska aldrig mista dig,
igen.
Jag vrålade av sorgen,
som torterar mig till döds.
Och det gör så ont att leva,
men jag är inte beredd att dö.
Jag ska aldrig sluta älska dig.
Kom hit
Jag behöver dig.
Här, med mig.
Hur kommer det sig,
att du inte är här?
När jag behöver dig som mest,
så finns du inte där.
Jag saknar dig.
Här, i min trygga famn.
Hur kommer det sig,
att du gav dig av?
När jag saknar dig som mest,
så är vi frånskilda av alla världens hav.
Jag längtar efter dig.
Här, i min tomma bädd.
Hur kommer det sig,
att du lämnade mig?
När jag längtar efter dig som mest,
så är du utom räckhåll för mig.
Älskling, håll ut.
Jag behöver dig.
Älskling, vänta på mig.
Jag saknar dig.
Älskling, glöm inte mig.
Jag längtar efter dig.
Älskling, älska mig.
Jag älskar dig till slut.
Trampdyna
Trampdyna
Sakta,
så dansar vågorna in.
Så nära de bara kan komma,
så nära de bara får.
Dina fotavtryck i sanden,
sveps bort av vattnets intåg.
Ingen kan stå emot dess kraft,
och du är den bästa jag aldrig haft.
Varsamt,
så visslar vinden sin sång.
Så tyst den bara kan vissla,
så tyst den bara får.
Ditt kastanjebruna hår i luften,
kastas runt av vindens strömmar.
Ingen kan leva utan dess närhet,
och du den klokaste jag vet.
Långsamt,
så brinner elden sig matt.
Så länge den bara kan brinna,
så länge den bara får.
Din svala ryggrad i glöden,
värms upp av eldens hetta.
Ingen kan stå emot dess skönhet,
och du är den vackraste jag vet.
Tillsammans,
så bygger vi kärlekens borg.
Så länge vi kan hålla ut,
så länge det bara går.
Jag ser oroligt på dig,
men du bara skrattar och ler.
Ingenting kan stå emot vår makt,
för kärleken blommar i all dess prakt.
Grönsaksland
I ett land där allting växer,
där sås ständigt nya liv.
När solens strålar smeker världen,
så frodas fröna i sitt land.
Vi växer och vi lever,
i skuggan av trädgårdsmästaren.
I ett land där allting växer
där växer ständigt nya liv.
När molnens massa mörknar världen,
så viker sig växterna i sitt land.
Vi andas och vi dricker,
i skuggan av trädgårdsmästaren.
I ett land där allting växer,
där skördas ständigt nya liv.
När regnets raseri raserat världen,
så blöder bladen i sitt land.
Vi lever och vi dör,
i skuggan av trädgårdsmästaren.
I ett land där inget växte,
där fanns det aldrig något liv.
När trädgårdsmästaren kom,
så såddes frön i livets gryning.
Vi existerade bara,
i skuggan av trädgårdsmästaren.
Åh trädgårdsmästare,
vem sådde dig?
Åh trädgårdsmästare,
vem skördar dig?
Vi existerar bara i din skugga,
åh trädgårdsmästare.
Svart Snö
Svart snö
Jag tittar på dig när du inte ser,
och jag önskar att jag var med.
Du är så vacker när du ler,
och alla praktprinsessor står i led.
När jag ser hur du lider,
så faller allt ned som svart snö.
Jag tänker på dig när jag är vaken,
och jag önskar att du var här.
Du är så vacker när du är naken,
och alla dårars drängar svär.
När jag ser hur du bryter ihop,
så faller allt ned som svart snö.
Jag hör din röst inom mig därtill,
och jag önskar att du fanns nära.
Du är så vacker när du blinkar till,
och alla praktprinsessor de vill lära.
När jag ser att du inte orkar mer,
så faller allt ned som svart snö.
Jag saknar dig så,
och jag önskar att du kom hit.
Du är så vacker när du vill förstå,
och alla dårars drängar luktar sprit.
När jag ser att du beredd att ge upp,
så faller allt ned som svart snö.
Jag ser att du är lika ensam som jag,
men jag önskar att du förstod.
Jag räknar alla dina andetag,
men du bara hostar blod.
Dårars drängar och praktprinessor skrider förbi,
blinda dårar ska de förbli.
När jag ser att du har valt att dö,
så faller allt ned som svart snö.
För vad är lycka när man inte ler
men jag skrattar ändå.
Dina djupa ögon är fyllda av missnöje ,
men jag vill inte förstå.
Dina löften blåser bort med vinden,
men jag litar på dig ändå.
För vad är lycka när man inte ler?
Dina ursäkter ligger tveksamt i luften,
men jag gråter ändå.
Dina djupa ögon är fyllda av ånger,
men jag vill inte förstå.
Dina löften lyser upp min värld,
men jag vet att du hittar på.
För vad är sorg när man inte hoppas?
Dina ord är frusna i mitt minne,
för du talar inte mer.
Dina djupa ögon är fyllda av tomhet,
för du blundar när du ser.
Dina löften varade inte länge,
För vad är livet när man ingenting ger?
Så förlåt dig själv
Du kommer leva med dig själv hela livet
Du kan inte ständigt leva i flykt för dig själv
Du ser besvikelsen i deras ögon, Du räcker inte till
Så förlåt dem
Du kommer inte gå segrande ut ur striden
Du kan inte vinna det här slaget
Du ser triumfen i deras ögon, Du är för svag.
Så förlåt dem
Du kommer inte att bli som dem
Du kan inte bli älskad
Du ser förakten i deras ögon, Du är förlorad
Så förlåt dem
Du kommer att segra när du är beredd att dö
Du kan överleva där de andra inte kan
Du ser skräcken i deras ögon, Du är odödlig
Så förlåt dem
De kommer inte att förlåta dig
De kan inte längre se dig i ögonen
De ser hatet brinna i dina ögon, Du är Hämnaren
De ber om förlåtelse, Men du förkastar den
Tillslut är du ensam , men de finns inte mer
Du skriker om förlåtelse, men ingen svarar
Du försöker ta ditt liv, men du är odödlig
Du försöker få dem tillbaka i livet, men de har förlorat
Du står kvar som ensam segrare
Din största styrka är din största svaghet
Du vill dö för du har inget att leva för
Du vill leva för du har inget att dö för.
Så förlåt dig själv
En liten dikt
Vi faller, men vi reser oss igen
Den här gången ännu mer motiverade
Vi blundar och tar emot ett andra slag
Vi går ner på knä, men vi reser oss igen
Den här gången ännu mer beslutsamma
Vi blundar och tar emot ett tredje slag
Vi står kvar och öppnar ögonen
Den här gången är det vår tur att slå
De blundar och tar emot slaget
De faller , men reser sig inte igen
Den här gången har vi vunnit
Sen blundar vi igen
Människan är död. Länge leve människan
