What I hate about people that claims they hate society
What I hate about society
Jag hittade en intressant tråd på imdb om den mytomspunne filmen Into the Wild som rörde upp lite tankar i mig. Eftersom jag har sett filmen så tänker jag uttrycka mig väldigt proffesionellt och sofistikerat. Den här filmen har ju ett väldigt tilltalande tema som de flesta verkar uppskatta. Innan någon hoppar på mig och säger att jag bara vill vara annorlunda, så vill jag först och främst uttrycka att jag GILLADE filmen. Jaa, det gjorde jag. Den gav mig en slags frihetskänsla som jag inte har känt på samma sätt förut. Jag fick även en ny synvinkel på livet, att kunna se skönheten i det man tittar på för stunden. Väldigt vackert.
För att återgå till ämnet, så rör inte filmen bara upp tankar, utan även KÄNSLOR hos människor, vilket förmodligen är budskapet med den här filmen. Rent ut sagt, FUCK YOU SOCIETY. Varför då? Tydligen så vill protagonisten i den här filmen, med skyhöga betyg samt en god fysisk hälsa, vara något mer än vad han egentligen är. Han hatar samhället och det systemet som alla befinner sig i. Ifrån detta så kan man få intrycket att han inte alls gillar människor. Innan han beger sig ut på sin älskade resa i världen så skänker han bort alla pengar till välgörenhet. Är inte en ganska stor motsägelse? Ifall han hade varit riktigt "FU SOCIETY" så hade han väl bränt alla pengar? Eller hur? Varför gör han samhället en tjänst och ger det massa pengar? Bara ologiskt. Han vägrar även att ta med sig minsta lilla besparing på sin lilla färd, men trots det så finns det andra saker som jag finner irriterande. Hans kläder? De har han väl köpt för pengar? Borde han inte sy sina egna? Bara för att vara vild och fri? Och alla verktyg? Tydligen så finns det någon slags kryphål i de regler han målar upp för sig själv.
I början på filmen så ser vi när protagonisten kommer till Alaska. Det är ju ganska kallt där, så planerade han att hitta en övergiven buss mitt i ingenstans? Allvarligt, vilken TUR att den stod just DÄR. Annars så hade han ju varit tvungen att sy ett tält av ekorrhudar. Eller något sådant. Det faktum att han också har ett gevär är rätt underhållande. Hur mycket ammunition tog han med sig? Ifall han vill vara en riktigt vild och naturlig människa så borde han väl smyga sig på älgen bakifrån och strypa den till döds. Det hade jag gjort, IFALL jag hade planerat en grottmansliknande resa i livet. Hoppas jag hittar en övergiven buss också medan jag letar efter bär i buskarna och försöker, med hjälp av min biologibok, att inte äta de giftiga bären. Bah.
Istället för att kravla runt i smuts och gegga så kunde han ha levt ett flott liv med massa pengar. Vem skulle säga nej till det? Skulle DU göra det? Vad hade du valt ifall du var Chris Mccandless? Sitta och gnaga på utmärglade pungråttor med en skvätt bergsvatten eller en oxfilé med rödvin? Jag vet inte. Det är nog helt upp till dig. Du kan ju tänka på hur du kunde ha haft det medan du fryser arslet av dig i din hydda. Ah, älska naturens skönhet. Hoppas inte stanken av de ruttnande hudarna har dödat dig än. Tänk istället på den sköna läderklädseln i din dyra bil hade luktat.
Trots att protagonisten hatar samhället och allt vad det förespråkar så är han ändå så otroligt beroende av det. Hur långt hade han kommit ifall han inte hade liftat med alla dessa bilister? Eller de där godstågen som han åkte snålskjuts på? En riktig naturare hade väl GÅTT hela vägen istället för att ta hjälp av det farliga samhället, som ständigt ljuger och hatar. Alla hatare älskar verkligen att plocka fram det negativa. Jag vill bara även påpeka att jag inte är en hatare, jag gillar verkligen den här filmen, men när människor börjar prata om att de ska göra samma sak som killen i Into the wild så blir jag irriterad. Kan vissa inte se skillnad på VERKLIGHET och FANTASI? VAKNA REBELLER. Ni har det mycket bättre i er sköna säng än en bädd av löv med omkringkrypande maskar.
Samtidigt så pratas det om hur korrupt och förskräckligt samhället har blivit. Jasså? När blev det så? I sådana fall så får någon gärna förklara det för mig. Jag påstår inte att jag ÄLSKAR samhället som vi lever i, men jag ACCEPTERAR det. Jag ACCEPTERAR att jag ska gå i skolan, skaffa ett jobb, en familj och sedan dö. De som hatar systemet vill göra något annorlunda och inte bara det vanliga. "Varför vara som alla andra?" Okej, väldigt bra citat, men jag har ett bättre. "Varför låtsas att man är annorlunda än alla andra?" Jag tror det har att göra med att man ska känna sig speciell, för vi är ju alla speciella? Vi regisserar vårt eget liv? Allt det där låter väldigt vackert, men det finns irriterande faktorer som stör den skönheten. Ifall alla är speciell är ingen speciell. Kan du ärligt talat se dig själv i spegeln och påstå att du är en liten skit som ingen bryr sig om? Ifall du gör det så har du inte bara dåligt självförtroende, utan även dålig självkänsla. NOLL POÄNG MIN VÄN.
För att återgå till Chris Mccandless så möter han ju alla dessa människor på sin resa och det gillar jag verkligen. Han UTVECKLAS verkligen under sin resa (förutom alaska-tabben, men jag återkommer till det) när han träffar alla dessa minnesvärda karaktärer. Det fina är att han inte bara utvecklas själv utan han hjälper även dessa personer att utvecklas. De kommer aldrig glömma den unge mannen som de träffade, den unge mannen med en vilja av järn. En av de intressanta karaktärer som Chris stöter på är Ron. Ron är en gammal man, vars familj hade omkommit i en olycka många år tidigare. Vissa påstår att Rons symbolism i det hela är att Chris hade kunnat blivit som honom ifall Chris hade stannat hemma och levt sitt liv på riktigt. De påstår även att Chris på 20 år än vad Ron någonsin gjorde under hela sina 70 levnadsår på jorden. Det här är ännu ett fall av hur Rebellerna (med versal) förskönar allt Chris gjorde. Jaha? Så vad gjorde Ron då? Han hade bara ett skit liv som alla andra, eller vad då? Jag tror att de missar poängen. ALLA MÄNNISKOR trivs inte ute i gyttjan. Gyttjan är inte det riktiga livet för ALLA, utan bara för Rebellerna. Ron hade ett långt och lyckligt liv utan att kravla i diken och det tycker jag inte att någon ska tycka illa om honom för. Nej, Ron levde ett lyckligt liv i samhället, och låt skenet bedra, SOM SÅ MÅNGA ANDRA.
Slutsligen så kommer vi till det DRAMATISKA slutet. Vår käre protagonist har överlevt många veckor, alldeles själv i Alaska. För ja, det var hans mål i livet, att ta sig till alaska. Visst låter det härligt? I vilken fall som helst så har han levt där ett tag nu och han svälter ständigt medan han spenderar tiden med att rita tråkiga kartor och läsa de böcker som troligtvis har hjärntvättat honom till att göra den här resan. I sin desperata strävan efter föda så råkar han plocka fel blommor till middag, som resulterar i dödlig utväg. I ett misslyckat försök att kräkas upp dem så inser han att han är så jävla körd. Han kravlar runt på golvet i sin praktiska buss, som fungerar som hans hem, och skriker efter hjälp. Åh, Chris, jag tror du glömde att du var ensam ute i vildmarken. Det finns inget samhälle som kan komma och rädda dig. Rädda dig själv. Eftersom Chris inte har tillgång till varken läkemedel eller mat, så får vi se sen väldigt vacker scen där han kladdar ned i en av sina favoritböcker. Han skriver med darrande hand i boken meningen "Happiness is only real when shared". Ironiskt, eller vad säger ni? Det tog honom flera månader, tvärs och kors över den amerikanska kontintenten, bara för att inse att den lycka han sökte, inte fanns. Han skulle aldrig hitta den ensam, utan bara med någon. Ifall man har någon att dela lyckan med, så är det äkta lycka. Därefter så dör han ensam, i sin öde buss mitt ute i ingenstans. Vissa påstår att han dog LYCKLIG, men varför kladdade han då ned den där meningen i sin bok? Var det dubbelmoral i sådanafall? Nej, han dog inte lycklig, han dog ENSAM. "Alla dör ensamma" Åh, säg inte det. Det finns praktexemplar på sådant, men jag tänker inte ta upp sådana saker i risk för att bli känslomässig.
Ifall du har orkat läst hela min filmreview så hoppas jag att jag på något sätt har påverkat dig med det här inlägget. Till er trofasta Rebeller som sitter där och skrattar åt mina svaga argument och mina löjliga åsikter så vill jag säga detta: I slutändan så vill du bara vara som alla andra. Vakna upp. Into the wild är bara en dröm som vi alla älskar att drömma. Det handlar bara om att skilja dröm från verklighet. Så ifall det gör dig lycklig att krypa runt i gegga, gör det. Jag tänker inte hindra dig. Jag tänker till och med uppmuntra dig till att göra det du brinner för, men ifall jag ser minsta tveksamhet så kommer jag trycka upp det i ansiktet på dig och smeta runt det. Sedan så kan du gå runt i livet och se den skammen som sitter fast i ditt ansikte. Den som du aldrig kan tvätta bort. Tveka aldrig min vän.
Den som tvekar dör. Vi ska alla en gång dö
Jag hittade en intressant tråd på imdb om den mytomspunne filmen Into the Wild som rörde upp lite tankar i mig. Eftersom jag har sett filmen så tänker jag uttrycka mig väldigt proffesionellt och sofistikerat. Den här filmen har ju ett väldigt tilltalande tema som de flesta verkar uppskatta. Innan någon hoppar på mig och säger att jag bara vill vara annorlunda, så vill jag först och främst uttrycka att jag GILLADE filmen. Jaa, det gjorde jag. Den gav mig en slags frihetskänsla som jag inte har känt på samma sätt förut. Jag fick även en ny synvinkel på livet, att kunna se skönheten i det man tittar på för stunden. Väldigt vackert.
För att återgå till ämnet, så rör inte filmen bara upp tankar, utan även KÄNSLOR hos människor, vilket förmodligen är budskapet med den här filmen. Rent ut sagt, FUCK YOU SOCIETY. Varför då? Tydligen så vill protagonisten i den här filmen, med skyhöga betyg samt en god fysisk hälsa, vara något mer än vad han egentligen är. Han hatar samhället och det systemet som alla befinner sig i. Ifrån detta så kan man få intrycket att han inte alls gillar människor. Innan han beger sig ut på sin älskade resa i världen så skänker han bort alla pengar till välgörenhet. Är inte en ganska stor motsägelse? Ifall han hade varit riktigt "FU SOCIETY" så hade han väl bränt alla pengar? Eller hur? Varför gör han samhället en tjänst och ger det massa pengar? Bara ologiskt. Han vägrar även att ta med sig minsta lilla besparing på sin lilla färd, men trots det så finns det andra saker som jag finner irriterande. Hans kläder? De har han väl köpt för pengar? Borde han inte sy sina egna? Bara för att vara vild och fri? Och alla verktyg? Tydligen så finns det någon slags kryphål i de regler han målar upp för sig själv.
I början på filmen så ser vi när protagonisten kommer till Alaska. Det är ju ganska kallt där, så planerade han att hitta en övergiven buss mitt i ingenstans? Allvarligt, vilken TUR att den stod just DÄR. Annars så hade han ju varit tvungen att sy ett tält av ekorrhudar. Eller något sådant. Det faktum att han också har ett gevär är rätt underhållande. Hur mycket ammunition tog han med sig? Ifall han vill vara en riktigt vild och naturlig människa så borde han väl smyga sig på älgen bakifrån och strypa den till döds. Det hade jag gjort, IFALL jag hade planerat en grottmansliknande resa i livet. Hoppas jag hittar en övergiven buss också medan jag letar efter bär i buskarna och försöker, med hjälp av min biologibok, att inte äta de giftiga bären. Bah.
Istället för att kravla runt i smuts och gegga så kunde han ha levt ett flott liv med massa pengar. Vem skulle säga nej till det? Skulle DU göra det? Vad hade du valt ifall du var Chris Mccandless? Sitta och gnaga på utmärglade pungråttor med en skvätt bergsvatten eller en oxfilé med rödvin? Jag vet inte. Det är nog helt upp till dig. Du kan ju tänka på hur du kunde ha haft det medan du fryser arslet av dig i din hydda. Ah, älska naturens skönhet. Hoppas inte stanken av de ruttnande hudarna har dödat dig än. Tänk istället på den sköna läderklädseln i din dyra bil hade luktat.
Trots att protagonisten hatar samhället och allt vad det förespråkar så är han ändå så otroligt beroende av det. Hur långt hade han kommit ifall han inte hade liftat med alla dessa bilister? Eller de där godstågen som han åkte snålskjuts på? En riktig naturare hade väl GÅTT hela vägen istället för att ta hjälp av det farliga samhället, som ständigt ljuger och hatar. Alla hatare älskar verkligen att plocka fram det negativa. Jag vill bara även påpeka att jag inte är en hatare, jag gillar verkligen den här filmen, men när människor börjar prata om att de ska göra samma sak som killen i Into the wild så blir jag irriterad. Kan vissa inte se skillnad på VERKLIGHET och FANTASI? VAKNA REBELLER. Ni har det mycket bättre i er sköna säng än en bädd av löv med omkringkrypande maskar.
Samtidigt så pratas det om hur korrupt och förskräckligt samhället har blivit. Jasså? När blev det så? I sådana fall så får någon gärna förklara det för mig. Jag påstår inte att jag ÄLSKAR samhället som vi lever i, men jag ACCEPTERAR det. Jag ACCEPTERAR att jag ska gå i skolan, skaffa ett jobb, en familj och sedan dö. De som hatar systemet vill göra något annorlunda och inte bara det vanliga. "Varför vara som alla andra?" Okej, väldigt bra citat, men jag har ett bättre. "Varför låtsas att man är annorlunda än alla andra?" Jag tror det har att göra med att man ska känna sig speciell, för vi är ju alla speciella? Vi regisserar vårt eget liv? Allt det där låter väldigt vackert, men det finns irriterande faktorer som stör den skönheten. Ifall alla är speciell är ingen speciell. Kan du ärligt talat se dig själv i spegeln och påstå att du är en liten skit som ingen bryr sig om? Ifall du gör det så har du inte bara dåligt självförtroende, utan även dålig självkänsla. NOLL POÄNG MIN VÄN.
För att återgå till Chris Mccandless så möter han ju alla dessa människor på sin resa och det gillar jag verkligen. Han UTVECKLAS verkligen under sin resa (förutom alaska-tabben, men jag återkommer till det) när han träffar alla dessa minnesvärda karaktärer. Det fina är att han inte bara utvecklas själv utan han hjälper även dessa personer att utvecklas. De kommer aldrig glömma den unge mannen som de träffade, den unge mannen med en vilja av järn. En av de intressanta karaktärer som Chris stöter på är Ron. Ron är en gammal man, vars familj hade omkommit i en olycka många år tidigare. Vissa påstår att Rons symbolism i det hela är att Chris hade kunnat blivit som honom ifall Chris hade stannat hemma och levt sitt liv på riktigt. De påstår även att Chris på 20 år än vad Ron någonsin gjorde under hela sina 70 levnadsår på jorden. Det här är ännu ett fall av hur Rebellerna (med versal) förskönar allt Chris gjorde. Jaha? Så vad gjorde Ron då? Han hade bara ett skit liv som alla andra, eller vad då? Jag tror att de missar poängen. ALLA MÄNNISKOR trivs inte ute i gyttjan. Gyttjan är inte det riktiga livet för ALLA, utan bara för Rebellerna. Ron hade ett långt och lyckligt liv utan att kravla i diken och det tycker jag inte att någon ska tycka illa om honom för. Nej, Ron levde ett lyckligt liv i samhället, och låt skenet bedra, SOM SÅ MÅNGA ANDRA.
Slutsligen så kommer vi till det DRAMATISKA slutet. Vår käre protagonist har överlevt många veckor, alldeles själv i Alaska. För ja, det var hans mål i livet, att ta sig till alaska. Visst låter det härligt? I vilken fall som helst så har han levt där ett tag nu och han svälter ständigt medan han spenderar tiden med att rita tråkiga kartor och läsa de böcker som troligtvis har hjärntvättat honom till att göra den här resan. I sin desperata strävan efter föda så råkar han plocka fel blommor till middag, som resulterar i dödlig utväg. I ett misslyckat försök att kräkas upp dem så inser han att han är så jävla körd. Han kravlar runt på golvet i sin praktiska buss, som fungerar som hans hem, och skriker efter hjälp. Åh, Chris, jag tror du glömde att du var ensam ute i vildmarken. Det finns inget samhälle som kan komma och rädda dig. Rädda dig själv. Eftersom Chris inte har tillgång till varken läkemedel eller mat, så får vi se sen väldigt vacker scen där han kladdar ned i en av sina favoritböcker. Han skriver med darrande hand i boken meningen "Happiness is only real when shared". Ironiskt, eller vad säger ni? Det tog honom flera månader, tvärs och kors över den amerikanska kontintenten, bara för att inse att den lycka han sökte, inte fanns. Han skulle aldrig hitta den ensam, utan bara med någon. Ifall man har någon att dela lyckan med, så är det äkta lycka. Därefter så dör han ensam, i sin öde buss mitt ute i ingenstans. Vissa påstår att han dog LYCKLIG, men varför kladdade han då ned den där meningen i sin bok? Var det dubbelmoral i sådanafall? Nej, han dog inte lycklig, han dog ENSAM. "Alla dör ensamma" Åh, säg inte det. Det finns praktexemplar på sådant, men jag tänker inte ta upp sådana saker i risk för att bli känslomässig.
Ifall du har orkat läst hela min filmreview så hoppas jag att jag på något sätt har påverkat dig med det här inlägget. Till er trofasta Rebeller som sitter där och skrattar åt mina svaga argument och mina löjliga åsikter så vill jag säga detta: I slutändan så vill du bara vara som alla andra. Vakna upp. Into the wild är bara en dröm som vi alla älskar att drömma. Det handlar bara om att skilja dröm från verklighet. Så ifall det gör dig lycklig att krypa runt i gegga, gör det. Jag tänker inte hindra dig. Jag tänker till och med uppmuntra dig till att göra det du brinner för, men ifall jag ser minsta tveksamhet så kommer jag trycka upp det i ansiktet på dig och smeta runt det. Sedan så kan du gå runt i livet och se den skammen som sitter fast i ditt ansikte. Den som du aldrig kan tvätta bort. Tveka aldrig min vän.
Den som tvekar dör. Vi ska alla en gång dö
