freddden

Förord, brukar jag ha det till mina dikter? Nää. Kände för det nu. Du säger att du inte är en dikt-tjej, vad nu det är, men jag tänker göra dig till en. Face it.




Trampdyna


Sakta,
så dansar vågorna in.
Så nära de bara kan komma,
så nära de bara får.
Dina fotavtryck i sanden,
sveps bort av vattnets intåg.
Ingen kan stå emot dess kraft,
och du är den bästa jag aldrig haft.

Varsamt,
så visslar vinden sin sång.
Så tyst den bara kan vissla,
så tyst den bara får.
Ditt kastanjebruna hår i luften,
kastas runt av vindens strömmar.
Ingen kan leva utan dess närhet,
och du den klokaste jag vet.

Långsamt,
så brinner elden sig matt.
Så länge den bara kan brinna,
så länge den bara får.
Din svala ryggrad i glöden,
värms upp av eldens hetta.
Ingen kan stå emot dess skönhet,
och du är den vackraste jag vet.

Tillsammans,
så bygger vi kärlekens borg.
Så länge vi kan hålla ut,
så länge det bara går.
Jag ser oroligt på dig,
men du bara skrattar och ler.
Ingenting kan stå emot vår makt,
för kärleken blommar i all dess prakt.