freddden

Ikväll är jag arg. Eller det kanske mer är irritation. Jag är irriterad för att jag inte vet massa saker och det är ännu jobbigare när någon trycker upp det i ansiktet på mig. När man var liten så kunde man fråga saker utan att vara efterbliven, men allt eftersom när man växer upp så förväntar sig alla att man ska kunna ALLT. Varför då? När jag träffar en person som inte vet vad en grej betyder, så förklarar jag det, utan att håna den personen för dens okunskap om det. I lugn samtalston så berättar jag utförligt vad det är jag menar, så den personen slipper gå i ovisshet resten av livet. Och nej, jag vet inte vad nostalgi betyder, nej jag vet inte vem Franz Kafka är. Är det sådana saker som jag förväntas veta? Varför då? Ingen har ju lärt mig det. Så det måste alltså vara sådana saker som jag förväntas att veta själv? Och nej, jag skiter i vem August Strindberg är, för ingen satte sig ned och FÖRKLARADE det för mig. Jag fick bara höra hur korkad jag var som inte visste vem det var. Åh, tack för omtanken.

Men du kanske inte vet i vilken stad man firar Ganeshas högtid? För det vet jag. Eller vet du kanske vilka Beren och Luthien är? Eller kan du räkna upp Martin Scorsese´s tre största filmer? Jasså inte? Borde du veta det? Det kan jag inte svara på. Jag vet bara att jag vet det. Det är också därför jag nämnde sakerna jag inte vet. Jag vet vad jag inte vet, och jag skäms inte ett dugg för det. Självklart så skulle det ta mig några sekunder att googla det, men det skulle kännas så falskt då. Att bara googla en grej sådär istället för att stöta på det under livets gång. Vad är vitsen med att låtsas veta sakers innerbörd? Handlar det om skam? Jag vet inte. Ingen gillar väl att framstå som korkad. De flesta föredrar att framstå som klyftiga och överlägsna, att de t.ex. förstår en film mycket bättre än någon annan, att budskapet tilltalar just dem. De som låtsas gilla filmer som prisas högt av kritikerna, jag skrattar åt er. Ställ er själva frågan också, är det så skamligt att erkänna att man inte vet vad det betyder eller vem det är?

Förmodligen så finns det saker som man förväntas veta. Ingen förväntas veta vem Beren och Luthien är, trots så vet jag det. Det kallas fördjupning. Fördjupning inom saker som intresserar en. Svenska författare som är sedan länge döda intresserar mig inte. Jag kommer aldrig att läsa röda rummet och vem vet, jag kanske missar någonting? Fast spelar det någon roll egentligen? Jag tror inte det. Ifall någon ber mig att läsa en bok för att fatta vad hon/hon pratar om så säger jag nej. Nej, jag tänker inte läsa boken i syftet av att bli lika allmänbildad som du. På tal om det , allmänbildad, när blir man det? Jag har hört att jag är det ibland, fast måste man känna till allt då? Jag vet inte. Åh titta, där kom det igen. Den där meningen. JAG VET INTE. Jag är stolt över att kunna säga den.

Jag minns på alla frågesporter som vi hade ibland på samhällskunskapen i nian. "Fredrik, i vilken stad i Europa står det SPQR på brunnarna?" Patrik kunde svaret då, men jag kunde inte det. Visst är det ironiskt? Att alla saker man har fel på¨, dem minns man. Jag kommer aldrig glömma att det står SPQR på brunnarna i rom, SPQR kommer från romartiden och betyder Senaten och folket av rom, lite slarvigt översatt sådär. Jag kommer aldrig glömma det, för jag svarade FEL på en fråga. Visst är världen lustig? Så därför tänker jag skita i vad nostalgi tills någon säger till mig vad det är. Jag tänker inte googla det, eller ännu värre, låtsas förstå vad det betyder. Så ifall du vet alla dessa betydelser så kan du sitta där och fnissa åt mig, men jag skäms inte.

För jag vet vad jag inte vet.