freddden

Ur De tre blir indragna av Stephen King

"Men när det kom till kritan hade han låtit Jake dö. Inte heller hade det varit en olyckshändelse; han hade medvetet begått en förvandling som fördömt honom. Han betraktade dem båda, såg Eddie omfamna henne och försäkra att allt skulle bli bra. Det skulle han själv inte kunnat göra, och nu blandades sorgen i hans hsnd hjärtamed en smygande rädsla.
Har du offrat ditt hjärta för tornet, Roland, så har du redan förlorat. En hjärtlös varelse är en kärlekslös varelse, och en varelse utan kärlek är en best. Att vara en best är kanske möjligt att uthärda, även om den människa som blivit en till slut kommer att tvingas betala ett helvetiskt pris, men tänk om du skulle nå ditt mål? Tänk om du verkligen utan hjärta skulle lyckas storma Det mörka tornet och erövra det? Har du ingenting annat än mörker i ditt hjärta, vad skulle du då kunna vänta dig annat än att sjunka från best till monstrum? Att uppnå sitt mål som best vore bara ett bittert skämt. Men att nå sitt mål och vara ett monstrum...
Att betala ett helvetiskt pris är en sak. Men vill du verkligen äga det?
Han tänkte på Allie, och på flickan som en gång väntat på honom i fönstret, tänkte på tårarna han fällt över Cuthberts livlösa kropp. Å, då hade han älskat. Ja. Då.
Jag vill älska! utbrast han, men fast Eddie också grät stilla nu tillsammans med kvinnan i rullstolen förblev revolvermannens ögon lika torra som den öken han korsat för att nå fram till detta sollösa hav."

Man kanske ser det man vill se. Jag vet vad jag ser när jag läser dessa rader. Dessa ord som ekar inom mig. Likt en gigantisk pendel som svänger fram och tillbaka. Är det såhär jag har blivit?

Är det så?

Rädslan den går över, men den där oron stannar kvar.

Är jag förlorad?

Nej, du är bara vilsen. Snart ska du hitta hem. Snart.