Den som inget ser har valt att blunda
Anonym : Ifall du fick en chans att göra det ogjort skulle du göra det?
Nej. För då skulle jag begå samma misstag igen och inte ha lärt mig någonting av det. Glasskärvorna skär in i mina fötter och jag känner att jag lever. Jag andas. Samtidigt så intalar jag mig att jag inte ljög. Det är min enda tröst. Jag ljög aldrig. Men jag borde varken ha ljugit eller talat sanningen, jag borde ha hållit käften. Tysta pessimisten. Vad mer finns det att säga? En förrädares ord är falska toner, som människor lär sig att känna igen och inte lyssna på. Jag har inte bara förlorat förtroende för någon annan, utan jag har gjort mig själv besviken. Det är nog värre än att någon blir arg. Att denne blir besviken. Det är den värsta psykiska smärtan som jag kan bli utsatt för och den är inte långt bort. Inte långt alls. Snart kommer jag glömma skammen, den kommer att ha runnit av mig som iskallt vatten. Vad som väntar mig är att dyka ner och hålla andan i kokande vatten. När jag simmar upp mot ytan så inser jag att jag befinner mig på botten igen oc så fortsätter det. Tills någon rycker upp mig och kastar mig i land. Fysisk smärta är att leva. Låt de vassa stenarna på stranden skära mig så jag känner att jag lever. Snälla.
(Samma sak hände förr. För några månader sedan. Minns du inte? Du lärde dig aldrig någonting av det. Då valde du att säga sanningen. Den sanning som i samma stund förgör dig nu. Förstår du inte? Ännu en gång så krossar du glas, likt den glasmästare du är. Förra gången blev du lämnad ensam av en anledning. Du var inte älskad. Du var inte nödvändig. Ingen behövde dig. Ditt öde är och förblir detsamma, vi är ensamma.)
Fan.
Nej. För då skulle jag begå samma misstag igen och inte ha lärt mig någonting av det. Glasskärvorna skär in i mina fötter och jag känner att jag lever. Jag andas. Samtidigt så intalar jag mig att jag inte ljög. Det är min enda tröst. Jag ljög aldrig. Men jag borde varken ha ljugit eller talat sanningen, jag borde ha hållit käften. Tysta pessimisten. Vad mer finns det att säga? En förrädares ord är falska toner, som människor lär sig att känna igen och inte lyssna på. Jag har inte bara förlorat förtroende för någon annan, utan jag har gjort mig själv besviken. Det är nog värre än att någon blir arg. Att denne blir besviken. Det är den värsta psykiska smärtan som jag kan bli utsatt för och den är inte långt bort. Inte långt alls. Snart kommer jag glömma skammen, den kommer att ha runnit av mig som iskallt vatten. Vad som väntar mig är att dyka ner och hålla andan i kokande vatten. När jag simmar upp mot ytan så inser jag att jag befinner mig på botten igen oc så fortsätter det. Tills någon rycker upp mig och kastar mig i land. Fysisk smärta är att leva. Låt de vassa stenarna på stranden skära mig så jag känner att jag lever. Snälla.
(Samma sak hände förr. För några månader sedan. Minns du inte? Du lärde dig aldrig någonting av det. Då valde du att säga sanningen. Den sanning som i samma stund förgör dig nu. Förstår du inte? Ännu en gång så krossar du glas, likt den glasmästare du är. Förra gången blev du lämnad ensam av en anledning. Du var inte älskad. Du var inte nödvändig. Ingen behövde dig. Ditt öde är och förblir detsamma, vi är ensamma.)
Fan.
Kommentarer
Trackback
