Woody-Syndromet
Det är samtidigt den där känslan av Woody som jag får. Nu kanske du tycker att det blev för mycket Toy Story-metaforer, men den filmen har ett sånt pass vackert budskap och så verklighetstrogna karaktärer. Ifall du inte har sett Toy Story på länge, så gör det igen. Jag älskar dom filmerna.
Men för att gå tillbaka till Woody. Jag är favoritleksaken och alla ser upp till mig. Jag är älskad av alla, men sedan kommer det en nykomling i min värld. Buzz Lightyear tar uppmärksamheten från mig, och jag känner mig ensam och övergiven. Jag får känslan att jag inte duger för de andra längre, för Buzz är så mycket bättre på allt än mig. Ingen vill ha mig längre. Även fast det inte är Buzz´s syfte så gör han det omedvetet. För varje ord han säger så känner jag mig sämre och sämre. Jag trodde att jag var speciell för någon, men det fanns tydligen någon som var bättre än mig. Buzz är Andys nya favoritleksak nu. Jag är bortglömd.
En bortglömd leksak.
Men för att gå tillbaka till Woody. Jag är favoritleksaken och alla ser upp till mig. Jag är älskad av alla, men sedan kommer det en nykomling i min värld. Buzz Lightyear tar uppmärksamheten från mig, och jag känner mig ensam och övergiven. Jag får känslan att jag inte duger för de andra längre, för Buzz är så mycket bättre på allt än mig. Ingen vill ha mig längre. Även fast det inte är Buzz´s syfte så gör han det omedvetet. För varje ord han säger så känner jag mig sämre och sämre. Jag trodde att jag var speciell för någon, men det fanns tydligen någon som var bättre än mig. Buzz är Andys nya favoritleksak nu. Jag är bortglömd.
En bortglömd leksak.
Kommentarer
Trackback
