freddden

Det är just den här känslan av samhörighet. Den känslan fick jag känna igår och det kändes så konstigt... Det bara bubblar i magen av... jag vet inte, lycka? Innan jag träffade dig igår så var jag helt tom, sedan kom du och fyllde mig. Jag behövde det verkligen och nu ska jag använda mig av det tills jag blir tom igen. För ja, tom kommer jag bli igen och då behöver jag dig och dina tankar. Sådan är jag. Så otroligt lättinspirerad av andra.

Igår insåg jag vad jag hade skapat. En plats där människor som mig kan samlas. Jag kan möta nya människor utan att behöva gå utanför min dörr. De här människorna kan dyka i mina djupaste tankar utan att ens prata med mig. Det är vad jag älskar med min blogg och andra bloggar överhuvudtaget. Igår träffade jag underbara människor som jag aldrig hade träffat annars.

Eller? Men då hade det varit under andra förhållanden. Då hade ni bara sett mitt skal. Inte de djupaste tankarna som jag väljer att dela med mig av här. Vad föredrar du? Självklart är ju en blandning det bästa. Jag är inte alltid så här djup. Jag har många andra egenskaper, men som är svåra att visa just här på bloggen. Vi kanske träffas någon dag du och jag, under andra förhållanden. Försök då att se djupare, bortom alla skyddsmurar, så ska jag göra samma sak.

Termen "Du och jag" slutar exsiterar och istället föds en annan.

"Vi".