Soligt

Handlöst fallande så låter sig dropparna sig dras ned från det snöfyllda hustaket. Åh vår, du är kommen. Som vi har längtat.

Det är då den pessimistiska rösten viskar till mig att det säkert hinner snöa en gång till och att jag inte ska hoppas som den fåne jag är. Visst, jag ska inte lyssna HELT på honom utan bara ha det i åtanke. Som det brukar vara. Man måste vara beredd på det värsta och det är jag duktig på. Förmodligen för duktig, bah.

Iallafall så känner jag en värme spridas inom mig och den kommer vara så länge jag vaknar med att solen skiner in i mitt rum. Ljus. Värme. Det här börjar gå åt rätt håll känner jag. Nämen Fredrik, hörde jag en antydning till en gnutta hopp? Ånej, det var bara en positiv tanke.

Och vi vet att det är en bra början, men till vad? Jo juste, förändring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0