freddden

Nu får jag sådana här konstiga tankar igen...

Sitter och har puffkrig på facebook, vem kommer att vinna? Facebook kommer inte att finnas för evigt, och jag kommer inte sitta och puffa tillbaka för evigt. Så vem kommer vara den siste att puffa? Lika här på bloggen, kan ni tänka er mitt SISTA inlägg? Visst låter det läskigt? För någon gång kommer det ju bli ett sista inlägg! Det sista inlägget som jag någonsin skriver? Och vem skulle få den sista kommentaren?

Sådana här tankar, inte bara om internet saker, får jag hela tiden. När kommer jag åka buss för sista gången i mitt liv? När kommer jag åka utomlands sista gången i mitt liv? Ifall man ser varje gång som sin sista så kanske man uppskattar saker man gör mera? Eller vad tycker ni? Kan ni tänka er sista gången ni äter? Sista gången ni duschar? En av de sista gånger som jag har upplevt är att tappa tänder... Det kommer ALDRIG mer hända för mig på naturlig väg. Visst är det en konstig känsla? Som att man inte kontrollerar sitt liv på något sätt? Tänk sista gången du ser in i ögonen på den du älskar, sista gången ni har sex eller sista gången ni pratar med varandra.

VARJE ÖGONBLICK kan vara det sista. Jag vill gärna kontrollera mitt liv, men nu känner jag mig utlämnad åt ödet. Jag kan inte kontrollera sista gången jag gör någonting... Bara första gången, och inte ens det påverkar jag helt själv. Vissa saker sker bara, med eller utan ödet. Visst är det en vacker tanke? Att vi egentligen inte behöver göra så mycket? Vi behöver bara trampa på pedalerna medans ödet styr. Är det så livet funkar eller är det bara så jag vill se det för att det ger mig någon slags trygghet?

Åh jag vet inte. Jag hoppas bara att det här inte är mitt sista inlägg och det inte blir din sista kommentar. Nu ska jag försöka plugga lite på samhällskunskapen, som jag hoppas inte blir mitt sista prov... Eller ska jag kanske ta en sista måltid? Åh nu börjar jag överdriva, har iallafall gett dig en funderare att tacklas med.

LYCKA TILL!