Patetiskt
Känns som det enda jag har gjort idag är att blogga, men ni förstår, jag har ingen annanstans att ta vägen. Alla dörrar slängs igen framför ansiktet på mig och då står jag där som ett fån. Åh det är så skönt att tala ut här på bloggen och låtsas att någon läser det med någon slags förhoppning om att bli upplyst. Eller varför läser ni min blogg? Jag klagar bara hela tiden. På mitt liv på allt. BLABLAABLA.
Min historiabok ligger där bredvid mig och försöker bränna ett hål i min säng. DEN VILL BLI LÄST, men just nu så skiter jag i den. Jag har varit duktig idag. Jag har läst 120 sidor i min engelskbok. Varför säger jag ens det här? Får det mig att känna mig bättre? Mindre skyldig? SKYLDIG TILL VAD? Åh jag fattar inte hur jag står ut med mig själv. Bli aldrig som mig kära vänner, för det är jobbigt att ständigt misslyckas. Jag känner inte att jag har lyckats med nåonting.
Kanske så finns jag bara här för att underhålla er. "Åh nu ska jag läsa Fredriks blogg lite och tycka synd om när han talar ut om sitt patetiska liv. Varför läser jag den ens, han klagar ju bara? Han har aldrig lärt mig något, han har aldrig med sina patetiska inlägg lyckats inspirera mig till att göra något bra för någon". När ni blir vuxna så kommer ni kanske berätta för era barn om mig. "Bli aldrig som honom!" Kan jag ta den rollen? Klarar jag av det? Det är då du ska fråga dig själv ifall DUUUU klarar av det. Svaret är nej. Du klarar inte av det. Det är därför jag har den roll jag har, för att ingen annan klarar av det. Ingen orka vara Fredrik en längre tid och ingen orkar vara med Fredrik en längre tid. I början kanske jag tillfaller dig trevlig och lite mystisk.
Nej kära vänner, kära läsare, bli aldrig som mig. Ha bara mig i åtanke innan ni gör någonting som ni kanske får ångra. "Vad hade Fredrik gjort?" När ni väl känner mig så bra, vilket ni kommer göra ifall ni fortsätter följa den här bloggen och drunkna i mina patetiska tankar. "Patetisk" är mitt nya favoritord förövrigt.
För det klär mig så utmärkt.
Min historiabok ligger där bredvid mig och försöker bränna ett hål i min säng. DEN VILL BLI LÄST, men just nu så skiter jag i den. Jag har varit duktig idag. Jag har läst 120 sidor i min engelskbok. Varför säger jag ens det här? Får det mig att känna mig bättre? Mindre skyldig? SKYLDIG TILL VAD? Åh jag fattar inte hur jag står ut med mig själv. Bli aldrig som mig kära vänner, för det är jobbigt att ständigt misslyckas. Jag känner inte att jag har lyckats med nåonting.
Kanske så finns jag bara här för att underhålla er. "Åh nu ska jag läsa Fredriks blogg lite och tycka synd om när han talar ut om sitt patetiska liv. Varför läser jag den ens, han klagar ju bara? Han har aldrig lärt mig något, han har aldrig med sina patetiska inlägg lyckats inspirera mig till att göra något bra för någon". När ni blir vuxna så kommer ni kanske berätta för era barn om mig. "Bli aldrig som honom!" Kan jag ta den rollen? Klarar jag av det? Det är då du ska fråga dig själv ifall DUUUU klarar av det. Svaret är nej. Du klarar inte av det. Det är därför jag har den roll jag har, för att ingen annan klarar av det. Ingen orka vara Fredrik en längre tid och ingen orkar vara med Fredrik en längre tid. I början kanske jag tillfaller dig trevlig och lite mystisk.
Nej kära vänner, kära läsare, bli aldrig som mig. Ha bara mig i åtanke innan ni gör någonting som ni kanske får ångra. "Vad hade Fredrik gjort?" När ni väl känner mig så bra, vilket ni kommer göra ifall ni fortsätter följa den här bloggen och drunkna i mina patetiska tankar. "Patetisk" är mitt nya favoritord förövrigt.
För det klär mig så utmärkt.
Kommentarer
Trackback
