freddden

Vart tar alla tankar vägen? För dig som tänker dom men aldrig bevarar dom. Vissa försvinner, andra stannar kvar en längre tid. Varför är det så? Kanske är det så att vissa tankar har en större inverkan på en själv. Idag så känner jag att jag har miljoner tankar inom mig, men det känns som om dom går förlorade hela tiden. När jag tänker efter så har jag ju så många att prata med, dock inte just nu. Då tänker jag på er som inte har någon att prata med. Hur gör ni? Blir ni inte galna av det? Hur kan ni vara så iskalla?

Går alla era tankar förlorade? I sådana fall så tycker jag synd om er. Det ska inte behöva vara så. Visst, det är mycket som inte borde vara som det är, men jag tycker synd om er som inte kan dela med er av era tankar. Fast å andra sidan så kanske det bara är jag som är i sådant stort behov av det. Ifall ni har sett alla inlägg idag så förstår vad jag menar. JAG KOKAR. Ta det som ni vill, men det finns en enkel lösning på alla mina "problem".

Det är att sysselsätta sig med någonting. Då slipper man tänka lika mycket och man kan fokusera på annat. Kanske är det vad ni göra? Jag sitter här och har för mycket tid att tänka. Jag behöver GÖRA NÅGONTING, men jag orkar inte göra NÅGONTING. Ser ni hur ironiskt det är? Jag är liksom fast i mig själv på det sättet. Bah. Jag kan inte heller tvinga er att vara där hela tiden när jag BEHÖVER er. Just nu så känner jag mig besegrad. Jag erkänner att jag är en människa som är beroende av andra människor. Jag vill inte vara en människa, jag vill vara en tanke eller en känsla. Det skulle passa mig så mycket bättre. Slippa alla onödiga moment i livet, visst låter det skönt? Inte? Nähä.

Jag som trodde jag inte var ensam om det. Bah.