freddden

Schhh, hör du den där rösten som säger åt dig att du kommer lyckas? Den rösten som säger att dig att det kommer gå bra? Den röst vars budskap du misstolkar?

För det gör inte jag längre... Aldrig mer ska jag kväva mig själv i mitt eget misslyckande, aldrig mer ska jag se upp till himlen och fråga varför världen är så grym. Den enda frågan jag kommer kunna ställa till mig själv i fortsättningen är hur jag kan vara så grym emot mig själv? Hur kan jag låta det här ske när jag ser handlingen sättas i rörelse? Jag är väl ändå herre över mig själv?

Tänk på det nästa gång ifall du ligger i din säng och frågar mörkret varför det inte går som du hade hoppats. Tänk på att det enda misslyckandet som egentligen existerar är att göra dig själv besviken om och om igen. För vad kan betyda mera? Andras misslyckande? Det här är inte en fråga om empati utan om du är beredd att offra dig själv för att dämpa andras misslyckande? Ifall du är beredd att göra det, så fortsätt. Gör det, men ingen martyrdöd väntar dig. De andra kommer bara se en sliten människa som splittrar sin själ för att hjälpa andra. Vad kommer du att finnas kvar? Ett minne av han som försvann? Han som inte orkade mer?

Nej, dina misslyckanden är värst, t.o.m värre än att du är ett offer av någon annans misslyckande. För då är det ditt fel att de misslyckas. Ser du hur ironin står och stampar? Han vill bli använd av dig, så använd honom och framkalla sarkasm. VISST ÄR DET MYCKET KLARARE NU?

Självklart kommer det inte alltid att gå bra. Självklart kommer du att misslyckas någon gång. Du kanske bara har misstolkat budskapet? Ifall du förutser ett misslyckande så är det ett lyckat misslyckande. Ifall du däremot förutser ett lyckat tillfälle och det misslyckas, då har du gjort det största felet. Underskatta inte din förmåga att förutse varje tänkbar situation. Det är guld värt.

Det finns inga perfekta handlingar, bara perfekta avsikter.