freddden

"Och medans jag pratar om mina låtsaskompisar, vad tänker du då? Vad tror du egentligen om mig? Att jag är psykiskt störd? Att jag behöver hjälp? Ånej... Vad jag egentligen behöver är en ny känsla som du kan bidra med. Du lämnade mig ju så hastigt, du lämnade mig ensam med mig själv och det är det värsta straffet jag har fått i hela mitt liv, men jag kan ta det. Jag kan acceptera det, för jag har lärt mig många nya saker under resan. Den resa vars mål närmar sig för varje dag. Schhh, nu kommer han. Leo göm dig."

"Varför händer det ingenting? Allt står stilla. Jag får inte sabba det här nu, för mycket står på spel. Medans han står där och skrattar så är jag så vilsen. Ingen förstår och det är inte meningen att någon ska förstå för då skulle jag vara förlorad. TÄNK IFALL NÅGON KUNDE SÄGA VAD SOM VAR FEL? Nej, jag kan inte begära det av någon, sitt där tyst och säg inte ett ord. Imorgon är en bra dag och jag önskar att jag kunde säga detsamma"

"Jag vet att du tycker att jag är jobbig som bara babblar på och tänker för mycket, men det är väl det som är det enda jag är bra på? Att bara låta allting flöda? Du behöver inte ta till dig någonting från det här när regnet träffar fönstret. För det är inte meningen att det ska finnas någonting att ta sig till. FÖRVIRRADE TANKAR MIN VÄN. Inte bara förvirrade. Galna. Hysteriska. Frustrationen tar över. Meningslösheten får en mening. Ser du den lilla lågan där? Hur den brinner för sitt liv? Den vet också att livet är en nedräkning. Snart kommer lovet, den vila som jag behöver för nu känner jag att min hjärna kokar över."

L: Varför gör du det här?

F: För det finns inte längre något att förlora.

L: Du är instabil.