Brännpunkt

Jag är så jävla trött dem.

De människor som lever i sin egen bubbla där ingenting ont händer, där de bara fjantar runt och låtsas att de är lyckliga. De är med sina vänner och vissa har kanske en partner också. När jag ser dem så vill jag bara skratta åt dem. Vad gör de för vettigt? De lever sitt liv och tror att de har uppnått perfektion, samtidigt som de klagar på alla små problem som de konfronteras av i vardagen.

När de väl konfronteras med andras problem, som är mycket allvarligare än deras egna så är de så "ledsna". Vet du vad? De bryr sig inte ett piss. De bryr sig inte för att de problemen inte existerar i deras värld. Tänk efter, vad är egentligen värst? Att vara olycklig eller att låtsas att man är lycklig? Jag skrattar åt de andra, de som låtsas vara lyckliga. De lever på sina rutiner och planer, men när de väl går fel så faller de.

Och de landar hårt. Ingen kommer stå där för att dämpa fallet. Skillnaden mellan att vara olycklig och att låtsas att man är lycklig är väldigt simpel. Är man olycklig så är man medveten om att man faller, vilket de andra inte är. Åh, jag är så förbannat trött på dem.

Sätt dig ner och fråga dig själv, "är jag lycklig?". Svara ärligt, för annars kan du lika gärna skita i det. Ifall svaret är "olycklig" så grattis, då har du klarat testet. Ifall svaret är "ja, jag är lycklig" då har du misslyckats. För en lycklig person frågar aldrig sig själv ifall han/hon är lycklig.

Nu vet du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0