Jag önskar att jag gjorde det
Jag tänker på dig ibland.
Nej det gör jag inte.
Jo det gör jag. På senaste tiden har jag gjort det. Jag saknar inte det vi hade, för vi hade ingenting, jag saknar bara känslan.
Känslan.
Ja, den där förbannande känslan som jag har jagat i hela mitt liv, men aldrig funnit. Jag har bara snuddat vid den en gång, en jävla gång. Kanske det räcker. Kanske det räcker för att jag ska kunna leva på det. Samtidigt så inser jag att det finns ingen sådan känsla. Det är bara en dåres dröm, en drömmares påhitt. När ska jag inse att jag aldrig kommer finna den där känslan utanför mig själv? Det är inom mig som jag måste leta efter den, för där ute i den kalla världen så kommer jag inte hitta den. Nej, för det är när alla världens iskalla vindar får mitt blod att frysa till is som jag inser att världen utanför inte spelar någon roll, det är världen inom mig som jag måste förstå först. Varendra vrå måste jag utforska, varenda hörn måste jag se runt, annars så är jag så fruktansvärt ensam. Vart tog alla dessa tankar om att aldrig vara ensam vägen? Det finns inget sådant, eftersom jag måst lära mig att vara ensam med mig själv. Ännu en gång så måste jag slå mig ned och försöka finna frid i mig själv.
Och det är där du kommer in i bilden. Du visade mig en värld som jag trodde att jag kände till, nämligen min egen värld. Du hjälpte mig att upptäcka mig själv, att upptäcka mitt sanna jag och det borde jag tacka dig för. Men du är inte här med mig. Jag kanske inte ens någonsin får träffa dig och det är inget jag kan göra åt det. Ödet har inte fört våra vägar tillsammans. Förut så gick vi på samma väg, men den har delat sig sedan lång tid tillbaka. Jag önskar bara att jag kunde förstå mig själv lika bra som du verkar förstå mig. Jag känner mig dock inte utblottad, jag njuter av att du ser igenom mig. Jag njuter av att du läser mig som en bok, för när du gör det så spelar det ingen roll. Jag kan vara naken och kräla i den smutsiga jorden om det så är på den jord som du har gått på. Och det är förstå då jag kommer förstå mig själv, inte helt och hållet, men bättre. Jag kommer förstå vad jag har gjort och reflektera över det. Jag kommer förstå min egen värld och samtidigt den världen utanför mig själv, den iskalla världen som ständigt skördar sina hjälplösa offer.Det är förstå då jag inser hur utblottad jag är.
Naken i en iskall värld.
Nej det gör jag inte.
Jo det gör jag. På senaste tiden har jag gjort det. Jag saknar inte det vi hade, för vi hade ingenting, jag saknar bara känslan.
Känslan.
Ja, den där förbannande känslan som jag har jagat i hela mitt liv, men aldrig funnit. Jag har bara snuddat vid den en gång, en jävla gång. Kanske det räcker. Kanske det räcker för att jag ska kunna leva på det. Samtidigt så inser jag att det finns ingen sådan känsla. Det är bara en dåres dröm, en drömmares påhitt. När ska jag inse att jag aldrig kommer finna den där känslan utanför mig själv? Det är inom mig som jag måste leta efter den, för där ute i den kalla världen så kommer jag inte hitta den. Nej, för det är när alla världens iskalla vindar får mitt blod att frysa till is som jag inser att världen utanför inte spelar någon roll, det är världen inom mig som jag måste förstå först. Varendra vrå måste jag utforska, varenda hörn måste jag se runt, annars så är jag så fruktansvärt ensam. Vart tog alla dessa tankar om att aldrig vara ensam vägen? Det finns inget sådant, eftersom jag måst lära mig att vara ensam med mig själv. Ännu en gång så måste jag slå mig ned och försöka finna frid i mig själv.
Och det är där du kommer in i bilden. Du visade mig en värld som jag trodde att jag kände till, nämligen min egen värld. Du hjälpte mig att upptäcka mig själv, att upptäcka mitt sanna jag och det borde jag tacka dig för. Men du är inte här med mig. Jag kanske inte ens någonsin får träffa dig och det är inget jag kan göra åt det. Ödet har inte fört våra vägar tillsammans. Förut så gick vi på samma väg, men den har delat sig sedan lång tid tillbaka. Jag önskar bara att jag kunde förstå mig själv lika bra som du verkar förstå mig. Jag känner mig dock inte utblottad, jag njuter av att du ser igenom mig. Jag njuter av att du läser mig som en bok, för när du gör det så spelar det ingen roll. Jag kan vara naken och kräla i den smutsiga jorden om det så är på den jord som du har gått på. Och det är förstå då jag kommer förstå mig själv, inte helt och hållet, men bättre. Jag kommer förstå vad jag har gjort och reflektera över det. Jag kommer förstå min egen värld och samtidigt den världen utanför mig själv, den iskalla världen som ständigt skördar sina hjälplösa offer.Det är förstå då jag inser hur utblottad jag är.
Naken i en iskall värld.
Kommentarer
Trackback
