Utkast
Världen bestod av linjer.
En ritning med kanter och linjer som den store arkitekten har ritat. Vi är med i den ritningen, men vi börjar frigöra oss. Vi suddar ut alla kanter och flyter ut. Ut i oändligheten där man ingenting glömmer och där man ingenting kommer ihåg. Strömmen för oss till en oändlig ocean. Den har inget slut. . Vi är varken levande eller döda. Vi är tankar utan minnen. Vi är känslor utan medvetande. Tillsammans , du och jag, ensamma med evigheten.
Vi simmar djupare och djupare ner i oceanen. Finns det ett slut? Våra tankar förser oss med syre och tillsammans möter vi djupens mysterium tillsammans. Du andas in och jag andas ut. Vi hade aldrig klarat oss lika långt ensamma. Tanken slår mig att vi kommer aldrig komma till botten. Hur fort vi än simmar, hur länge vi än simmar. Trots att vi har en evighet på oss.
Jag hatar kroppens begränsningar. Jag hatar allt jag måste göra för att få kroppen att fungera. Jag vill inte ha en kropp. Jag vill vara ett känsla, fritt från alla regler. Jag vill vara en tanke som aldrig slutas tänkas. Jag vill inte vara en del av världen, jag vill vara världen. Jag vill inte vara med i en ritning, jag vill vara den som ritar.
Sudda ut alla linjer.
En ritning med kanter och linjer som den store arkitekten har ritat. Vi är med i den ritningen, men vi börjar frigöra oss. Vi suddar ut alla kanter och flyter ut. Ut i oändligheten där man ingenting glömmer och där man ingenting kommer ihåg. Strömmen för oss till en oändlig ocean. Den har inget slut. . Vi är varken levande eller döda. Vi är tankar utan minnen. Vi är känslor utan medvetande. Tillsammans , du och jag, ensamma med evigheten.
Vi simmar djupare och djupare ner i oceanen. Finns det ett slut? Våra tankar förser oss med syre och tillsammans möter vi djupens mysterium tillsammans. Du andas in och jag andas ut. Vi hade aldrig klarat oss lika långt ensamma. Tanken slår mig att vi kommer aldrig komma till botten. Hur fort vi än simmar, hur länge vi än simmar. Trots att vi har en evighet på oss.
Jag hatar kroppens begränsningar. Jag hatar allt jag måste göra för att få kroppen att fungera. Jag vill inte ha en kropp. Jag vill vara ett känsla, fritt från alla regler. Jag vill vara en tanke som aldrig slutas tänkas. Jag vill inte vara en del av världen, jag vill vara världen. Jag vill inte vara med i en ritning, jag vill vara den som ritar.
Sudda ut alla linjer.
Kommentarer
Postat av: dilan
en känsla*?
good text
Trackback
