Dear Agony
Alla gånger jag fick höra dig skratta
Alla gånger jag fick känna lukten av ditt hår
Alla gånger jag fick känna värmen från din hud
Alla gånger jag fick se in i dina ögon och känna mig lyckligast i världen
Alla gånger jag fick känna smaken av dina läppar
De existerar inte.
De finns bara i mitt huvud där allting är möjligt. Där det är du och jag. Jag ryser till av att tänka tanken. Du och jag. Sedan kommer verkligheten och kör över mig. Bara den som är beredd att offra allt ska vinna allt. Men fortfarande finns det ingen försäkring. Det finns inte ens hopp. Det finns bara en tanke som jag älskar att tänka. Den tanken är du. När jag tänker på dig så känner jag mig ensam. Och det är nu jag tänker som allra mest på dig.
Jag vill resa bort med dig, bort från allt. Vart vi åker spelar ingen roll, bara bort, du och jag. Ännu en gång så tänker jag önsketankar. Min jävla fantasi tar över mitt liv. Jag känner att det finns ingenting att hämta längre. Nej, det finns ingenting att hämta här. Jag är full med en känsla som jag bara kan ge en person.
Dig.
Verkligheten viskar till mig att du och jag inte existerar tillsammans. Jag vill inte tro på verkligheten, men jag kan inte heller leva i en fantasivärld. Jag måste leva i verkligheten där jag tillhör. Men gud vet att jag önskar, ja, jag önskar att det var vi. Det är så mycket jag vill. Det är så mycket som inte existerar för mig. Det är så mycket som jag inte förstår och det är ännu mer som jag inte vill förstå. Snart kommer verkligheten att köra över mig igen. För jag skrämmer dig. Det är inte meningen , utan allt jag vill är att du ska se på mig på samma sätt som jag ser på dig. Jag vet att det inte är möjligt, att det är för mycket som står emellan oss, men jag vill att du ser mig som jag ser dig.
Du förkastar mina tankar och säger att jag kommer hitta någon annan som dig. Men jag vill inte ha någon annan som dig, jag vill ha dig. Jag vill inte spendera mitt liv med att försöka hitta en person som bara påminner om dig. Jag har hittat dig och samtidigt hittat mig själv. Det finns dock en avgörande faktor. Du är lycklig vilket jag inte är. Du behöver inte mig lika mycket som jag behöver dig. Jag är inte ett livsmedel för dig. Du kan leva utan mig medans jag bara kan överleva utan dig. Man ska leva livet, inte överleva det.
Jag har redan sagt för mycket och det är fortfarande så mycket jag vill säga som är osagt. Vi stoppar det här. Det finns dock en fråga som jag inte kan svara på.
Ifall du inte existerar, varför gör det då så ont?
Alla gånger jag fick känna lukten av ditt hår
Alla gånger jag fick känna värmen från din hud
Alla gånger jag fick se in i dina ögon och känna mig lyckligast i världen
Alla gånger jag fick känna smaken av dina läppar
De existerar inte.
De finns bara i mitt huvud där allting är möjligt. Där det är du och jag. Jag ryser till av att tänka tanken. Du och jag. Sedan kommer verkligheten och kör över mig. Bara den som är beredd att offra allt ska vinna allt. Men fortfarande finns det ingen försäkring. Det finns inte ens hopp. Det finns bara en tanke som jag älskar att tänka. Den tanken är du. När jag tänker på dig så känner jag mig ensam. Och det är nu jag tänker som allra mest på dig.
Jag vill resa bort med dig, bort från allt. Vart vi åker spelar ingen roll, bara bort, du och jag. Ännu en gång så tänker jag önsketankar. Min jävla fantasi tar över mitt liv. Jag känner att det finns ingenting att hämta längre. Nej, det finns ingenting att hämta här. Jag är full med en känsla som jag bara kan ge en person.
Dig.
Verkligheten viskar till mig att du och jag inte existerar tillsammans. Jag vill inte tro på verkligheten, men jag kan inte heller leva i en fantasivärld. Jag måste leva i verkligheten där jag tillhör. Men gud vet att jag önskar, ja, jag önskar att det var vi. Det är så mycket jag vill. Det är så mycket som inte existerar för mig. Det är så mycket som jag inte förstår och det är ännu mer som jag inte vill förstå. Snart kommer verkligheten att köra över mig igen. För jag skrämmer dig. Det är inte meningen , utan allt jag vill är att du ska se på mig på samma sätt som jag ser på dig. Jag vet att det inte är möjligt, att det är för mycket som står emellan oss, men jag vill att du ser mig som jag ser dig.
Du förkastar mina tankar och säger att jag kommer hitta någon annan som dig. Men jag vill inte ha någon annan som dig, jag vill ha dig. Jag vill inte spendera mitt liv med att försöka hitta en person som bara påminner om dig. Jag har hittat dig och samtidigt hittat mig själv. Det finns dock en avgörande faktor. Du är lycklig vilket jag inte är. Du behöver inte mig lika mycket som jag behöver dig. Jag är inte ett livsmedel för dig. Du kan leva utan mig medans jag bara kan överleva utan dig. Man ska leva livet, inte överleva det.
Jag har redan sagt för mycket och det är fortfarande så mycket jag vill säga som är osagt. Vi stoppar det här. Det finns dock en fråga som jag inte kan svara på.
Ifall du inte existerar, varför gör det då så ont?
Kommentarer
Trackback
