freddden

Jag målade upp ett livsideal. Åh så lycklig jag skulle bli, men sedan så kom hon. Jag tänkte först säga flicka, men nej. Hon var en kvinna, en stolt kvinna. Det är hur ni skiljer er. I hela mitt liv har jag frågat mig vem den rätta tjejen kommer vara för mig. Det är just nu jag förstår att jag har ställt fel fråga hela tiden. Nu frågar jag vem den rätta kvinnan kommer vara.

För det är det som är den största skillnaden. Ansvaret är en börda som jag har fått dragit. Folk har åkt snålskjuts, men jag kunde ta det. Jag kunde ta bördan, för det fanns ingen annan. Nej, ingen annan tills jag fann dig. Du hade delat bördan redan från början. Åh en sådan dåre jag var. Istället för att vara slav åt praktprinsessorna så fann jag min jämlika. Vi behöver inte världen, för världen behöver inte oss.

Så låt oss försvinna. Låt oss ta farväl till en värld som inte bryr sig. Ingen mindes oss i livet, men alla mindes oss i döden. Minnet av oss var odödligt. Ingen kunde utplåna det. Alla skulle minnas de som förkastade livsidealet. Det liv som vi alla så innerligt önskat oss. Världen skulle få lära sig av oss.

Ifall du väntar i en evighet så ska evigheten vänta på dig.