freddden

Kärleken . För någon vecka sedan skröt jag om att jag inte känt den känslan på så länge, att jag hade varit fri ifrån den. Det jag aldrig förstod var att just kärleken satte mig fri, och i detta nu så flyger jag. Ja, nu flyger jag och du flyger med mig. Dina ögon är två speglar där jag ser mig själv le.

Jag vill skrika så högt jag kan. Jag vill skrika ur all lycka, för nu får det inte plats mer. Du har fyllt mig och jag vill bli fylld av dig igen. Jag vill att du pumpas runt i min kropp. Jag vill andas in dig och sedan hålla andan så länge jag kan tills jag måste andas ut dig igen. Allt detta gör jag i mitt överfyllda tillstånd. I detta tillstånd som du har satt oss i. Du och jag är helt hjälplösa inför denna övermakt som nu styr över oss. Jag blundar och viskar dess namn så tyst så bara du hör. Kärleken.

På de stigar där vi nu vandrar, där växer ingenting längs vägen. Men allt eftersom vi drar fram där på vägen så sår vi nya frön bakom oss. Ett spår av liv följer oss där vi far. Nu när våra vägar har slagits samman så ska vi aldrig skiljas ifrån varandra, nej, aldrig. I våra ändlösa konversationer så är ordet fritt. Vi har tagit bort alla regler. Brytit sönder alla normer. Vi är fria och Kärleken satte oss fri. Där den förut var mitt fängelse är den nu en andades levande värld.

Den fria kärleken, kanske den enda sanna, kanske den enda verkliga. Jag vet inte vad du känner, men jag känner en vibration i hela kroppen som får mitt hjärta att skävla. Det enda jag hoppas är att du ser ditt eget leende i mina ögon. Mina kristallklara ögon av glas som du så glatt färglagt.

Kärleken besegrar oss alla. Bara de som accepterar att de har förlorat ska vinna över kärleken. I slutändan är du besgrad.

Med glimten i ögat.