freddden

Jag älskar dig som man älskar en idol.

Jag trodde vi var jämlika.
Jag trodde vi låg på samma nivå.

Men allt eftersom tiden gick så insåg jag att jag hade mycket att lära. I läran om livet har jag alltid varit mästaren, men här faller jag på knä och ser bländad uppåt. Där står du med en utsträckt hand, men bara för att hjälpa mig upp och visa vägen.
Sen försvinner du.

Hela mitt liv har blivit en sökan. Inte för att hitta någon. Det finns alltid någon som döljer sig i skuggorna. Jag behöver inte någon.
Jag behöver inte någon som dig.
Jag behöver dig.

Kanske jag träffar dig någon dag. På en annan tid och plats. När allt verkar som mest hopplöst kommer du sitta där. Jag kommer inte känna igen dig först, men någon del av mig vet att jag har nu hittat rätt.

Allt jag vill är att vara i dina tankar. Det är dem som gör dig så underbar. Jag har doppat tån i ditt hav. Ett stort hav. Plötsligt känner jag mig så liten. Det är som att alla vågor reser sig omkring mig, men istället för att slita isär mig strömmar de igenom mig. Jag genomsyras av dina tankar, jag andas dina tankar.

För det är där jag hör hemma. I ditt huvud. Ditt hav.
En flyktig tanke förblir jag.
En återkommande dröm förblir jag.
En främling som doppar sina nakna fötter i ett hav av kärlek

förblir jag.