freddden

Åh jag känner ett djupt hat mot allt i världen just nu. Ett berg av läxor tornar upp sig och kastar en mörk skugga på mitt liv. Sen finns det ett livsideal som man ska sträva efter. Jag pissar på det livsidealet. Just nu skiter jag fullständigt i vad som förväntas av mig. För det är förväntningarna och kraven som gör det här så olidligt jobbigt.

Den enda ljuspunkten i mitt liv är min novell, men gah. Den kan jag inte skriva på nu på grund av alla jävla läxor , plus en huvudvärk som kommer smygande. Dunk, dunk och dunk. Sedan önskar jag att jag hade tid att läsa, men det funkar inte när jag måste läsa massa böcker som skolan matar mig med.

ÅH VAD JAG KLAGAR. Hoppas ni älskar att läsa om mina bekymmer, för de kommer fortsätta den här veckan, sen är det slut. Kanske att det är slut då. Jag hoppas det. Sedan vet jag att några av er försöker hjälpa mig, men jag bara hugger tillbaka. Det  är nog ett försvarssystem, men nu ska jag vara äckligt positiv och tänka att det här bara kan göra mig starkare.

MEN sedan kommer det ultimata, vad ska jag bli stark för? Vad är det jag förbereder mig för? Det finns ingenting därute. Ingenting. Bara mer skit som jag kommer bli matad med av det som vi kallar "samhället". Om någon är sugen på att rymma till en öde ö med mig, så hör gärna av er.

Jag tar fan nästa båt