Vuxenlivet
Fick för ett tag sen höra att jag börjar bli vuxen och tråkig. Kunde inte då låta bli att le lite nöjt för mig själv. Det verkar som om barnadomen har passerat, även fast jag är officiellt vuxen om elva månader. Tiden har gått så sjukt fort, men för att återgå till ämnet. Vad innebär det att vara vuxen egentligen? Tråkig, visst men det har ju att göra med att man inte är lika BARNSLIG. Tyvärr så känner jag vuxna som är oerhört barnsliga, bland annat min fransklärare. Seriöst, barnsligare människa har jag aldrig träffat i mitt liv och jag är ändå son till min pappa (haha).
Att vara vuxen innebär nog att man kan ta ansvar. Återigen TYVÄRR så är det inte alla vuxna som gör det, så vad är det som avgör att man är vuxen? Jag vet inte riktigt, men jag tror att man känner det själv när man tycker att man är vuxen. Personligen så tycker jag att jag inte är vuxen än, nej inte än. Det är nog mera när jag kommer in i vuxenlivet, delvis skaffar egen lägenhet, som det börjar hända saker på riktigt. Nu fick jag den där drömkänslan i skallen. Frihet. Frihet under ansvar. Blä, men jag har elva månader på mig att vara omogen, så det är lika bra att passa på.
Jag skulle vilja träffa mig själv när jag är trettio. Jag vill fråga ifall jag är lycklig och ifall livet har varit roligt eller jobbigt. Jag vill träffa min familj och se vad som har hänt med alla. Undra ifall jag skulle gilla framtidsFredrik. Tänk ifall han är en idiot? Jag hoppas verkligen inte det, däremot så hoppas jag att hans dröm att bli författare har slagit in. Fast då behöver jag ett coolare namn. Fredrik Andersson låter så random. Behöver något flashigt författarnamn...
Att vara vuxen innebär nog att man kan ta ansvar. Återigen TYVÄRR så är det inte alla vuxna som gör det, så vad är det som avgör att man är vuxen? Jag vet inte riktigt, men jag tror att man känner det själv när man tycker att man är vuxen. Personligen så tycker jag att jag inte är vuxen än, nej inte än. Det är nog mera när jag kommer in i vuxenlivet, delvis skaffar egen lägenhet, som det börjar hända saker på riktigt. Nu fick jag den där drömkänslan i skallen. Frihet. Frihet under ansvar. Blä, men jag har elva månader på mig att vara omogen, så det är lika bra att passa på.
Jag skulle vilja träffa mig själv när jag är trettio. Jag vill fråga ifall jag är lycklig och ifall livet har varit roligt eller jobbigt. Jag vill träffa min familj och se vad som har hänt med alla. Undra ifall jag skulle gilla framtidsFredrik. Tänk ifall han är en idiot? Jag hoppas verkligen inte det, däremot så hoppas jag att hans dröm att bli författare har slagit in. Fast då behöver jag ett coolare namn. Fredrik Andersson låter så random. Behöver något flashigt författarnamn...
Kommentarer
Trackback
