Det är dags att sluta jaga drömmar


Det har hänt saker. Splittring. Med andra ord, negativa saker. Jag har varit självisk. Egotistisk. Jag kanske fortfarande är det? Jag har en förmåga att stöta bort personer jag älskar. Det finns nog bara en person som jag har älskat i mitt liv och nu har jag förlorat henne. För du sätter alltid dig själv i första rummet. Jag ser inte bara detta som en oersättlig förlust utan också en början till liknande händelser i mitt liv. Hitills så har det inte funnits någon som stått ut med mig. Åh kära du, jag har mina brister. Jag har en pessimist med mig, vart jag än går och det är aldrig enkelt. Det är aldrig enkelt att stå emot.  Ser vi i syne nu igen? Det är inte svårt att gilla mig, tro mig, det är jätteenkelt. Det svåra är bara att älska mig. De som har försökt har fått det jobbigt. Jag har svikit dem. Varför? Varför har jag förmågan att stöta bort de jag älskar? Varför bryr du dig. Vi kommer vara ensamma resten av livet.

Ödet. Det är vackert, men i längden tror jag inte på det. Nej älskade, det är bara en flyktig dröm som jag försöker fånga medan jag hoppar högt och lämnar jorden. Plötsligt så är drömmen vid mina fötter och den blir en liten prick i luften medan jag hastigt svävar uppåt. Längre och längre upp stiger jag tills jag kommer till rymden. Plötsligt så är det som om världen drar sig samman och kastar mig i ljusets hastighet genom universum. Stjärnor och världar blinkar förbi mig medan jag faller handlöst i tomrummet. Förstår du? Jag har inte tid att jaga drömmar. Jag måste återvända till verkligheten. Det är ju trots allt där vi lever.

Så vad återstår att göra? Jag behöver någon som gör något mer än att älska mig, nämligen att stå ut med mig. Där har du beviset. Jag kallar det inte äkta kärlek, men det här är ett band som man knyter hårt och inte låter knuten lossna i första taget. Så stå ut med mig. Jag tänker inte böna och be dig om att komma tillbaka, jag ber dig bara att tänka efter vad jag egentligen betyder för dig. Är jag inte värd mer? Så det är vad jag betydde för dig i slutändan. Ingenting. Sitt där med gott samvete då, för jag tänker inte göra detsamma. I hela mitt liv så kommer jag låta ångesten rinna av mig som iskallt vatten. Ingen hör.

Det är dags att sluta jaga drömmar, det är dags att ta ställning för vad du egentligen vill, älskade. Vad är det som egentligen betyder något?

Och tystnaden förråder mig. Helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0