Böcker
Vi ska sortera världen. Precis som Aristotles gjorde.
Medan jag stöter bort dessa pessimistiska tankar så lägger jag ner mina nytvättade strumpor i lådan. Det är då det slår mig, de är likadana. Är det så världen fungerar också? Som ett par strumpor? Att det måste vara matchande? Åh sådana löjliga tankar. Jag slänger ned resten av nytvätten i lådan och stänger den. Samtidigt så tittar jag mot min bokhylla. Där finns det många böcker som jag håller kära. Böcker som har betytt så oerhört mycket för mig, vilket de fortfarande gör. Kan tyvärr inte det om mina Sune-böcker dock. Längst ner i bokhyllan på nedersta raden så står de och samlar damm. Nej titta! Min bror har varit där och tagit en. När jag var i hans ålder så läste jag Harry Potter... Herregud, jag måste få honom att läsa bra böcker.
Jag tittar upp till översta raden. Där står alla mina älsklingar. Jag läste sagan om ringen för första gången när jag var tolv och sen dess så har jag läst hela triologin årligen. Så magiskt. Kommer jag någonsin att växa ifrån fantasy? ? På senaste tiden så har den betytt mer än förut. Så märkligt det är egentligen. Hur vissa böcker kan förändra ens liv. Jag tittar en rad ner och där står också många av mina favoritböcker. Ja titta! Där står Da Vinci Koden och vill bli läst. Det var längesen jag läste den, överväger på att läsa den igen. Trots Da Vinci Kodens succé så är det en bok som är mig mer kär av Dan Brown och det är Den förlorade symbolen. Kritikerna pissar på den, men jag bryr mig inte. Jag älskar den boken och den fick mig att förändra min syn på gud. Tack Dan Brown. Tack för att du var mer stöd än någon präst någonsin var för mig. Den gud jag fick höra om i kyrkan kunde aldrig hjälpa mig. Dan Browns motto var mera "hjälp dig själv!", vilket jag har fått användning av.
Jag söker med blicken till vänster och titta! En rysning går längs ryggraden. Där står jurtjyrkogården och stirrar kallt på mig. Den vill bli läst igen. Jag hör hur den skriker på mig, skriker av ångest. Den vill dra in mig i den mörka värld den lever i, men nej. Inte på länge ska jag läsa den igen. Jag fortsätter att skanna med blicken och se där! Är det inte gamle Jonas Gardell? Jag tar upp "Ett ufo gör éntre". Det är också en bok som har betytt mycket för mig. Visst är det lustigt egentligen? Alla dessa olika författare med sina olika budskap. J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis, J.K. Rowling, Dan Brown, Nick Hornby och Jonas Gardell och alla andra... Det är då jag frågar mig själv, kommer mitt namn stå på en bok på någons bokhylla? Blablabla av F. Andersson. Fast det klingar inte lika bra. Jag måste byta till ett coolare namn. Därefter kan jag bli författare. Låter som en plan!
Snart är allt slut. Snart, älskade.
Medan jag stöter bort dessa pessimistiska tankar så lägger jag ner mina nytvättade strumpor i lådan. Det är då det slår mig, de är likadana. Är det så världen fungerar också? Som ett par strumpor? Att det måste vara matchande? Åh sådana löjliga tankar. Jag slänger ned resten av nytvätten i lådan och stänger den. Samtidigt så tittar jag mot min bokhylla. Där finns det många böcker som jag håller kära. Böcker som har betytt så oerhört mycket för mig, vilket de fortfarande gör. Kan tyvärr inte det om mina Sune-böcker dock. Längst ner i bokhyllan på nedersta raden så står de och samlar damm. Nej titta! Min bror har varit där och tagit en. När jag var i hans ålder så läste jag Harry Potter... Herregud, jag måste få honom att läsa bra böcker.
Jag tittar upp till översta raden. Där står alla mina älsklingar. Jag läste sagan om ringen för första gången när jag var tolv och sen dess så har jag läst hela triologin årligen. Så magiskt. Kommer jag någonsin att växa ifrån fantasy? ? På senaste tiden så har den betytt mer än förut. Så märkligt det är egentligen. Hur vissa böcker kan förändra ens liv. Jag tittar en rad ner och där står också många av mina favoritböcker. Ja titta! Där står Da Vinci Koden och vill bli läst. Det var längesen jag läste den, överväger på att läsa den igen. Trots Da Vinci Kodens succé så är det en bok som är mig mer kär av Dan Brown och det är Den förlorade symbolen. Kritikerna pissar på den, men jag bryr mig inte. Jag älskar den boken och den fick mig att förändra min syn på gud. Tack Dan Brown. Tack för att du var mer stöd än någon präst någonsin var för mig. Den gud jag fick höra om i kyrkan kunde aldrig hjälpa mig. Dan Browns motto var mera "hjälp dig själv!", vilket jag har fått användning av.
Jag söker med blicken till vänster och titta! En rysning går längs ryggraden. Där står jurtjyrkogården och stirrar kallt på mig. Den vill bli läst igen. Jag hör hur den skriker på mig, skriker av ångest. Den vill dra in mig i den mörka värld den lever i, men nej. Inte på länge ska jag läsa den igen. Jag fortsätter att skanna med blicken och se där! Är det inte gamle Jonas Gardell? Jag tar upp "Ett ufo gör éntre". Det är också en bok som har betytt mycket för mig. Visst är det lustigt egentligen? Alla dessa olika författare med sina olika budskap. J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis, J.K. Rowling, Dan Brown, Nick Hornby och Jonas Gardell och alla andra... Det är då jag frågar mig själv, kommer mitt namn stå på en bok på någons bokhylla? Blablabla av F. Andersson. Fast det klingar inte lika bra. Jag måste byta till ett coolare namn. Därefter kan jag bli författare. Låter som en plan!
Snart är allt slut. Snart, älskade.
Kommentarer
Trackback
