freddden

Solen skiner och jag är ute och tar en promenad i det fina vårvädret. Plötsligt uppenbarar sig en spegel från ingenstans mitt ute i skogen. Jag går av vägen och går fram till spegeln. Den står i en glänta. Några futtiga solstrålar lyser mellan de tjocka träden. Jag går närmare spegeln och ser dess perfekta yta. Det är en stor spegel, lika stor så jag kan se hela mig själv. Plötsligt börjar min spegelbild röra på sig av sig själv. Jag blundar och frågar mig själv ifall jag håller på att bli galen (Nej).
Jag öppnar ögonen igen och där står han och flinar. Det är jag, fast ändå inte. Jag ser äldre. Ett år kanske? Jag tänker precis fråga honom innan han börjar prata med mig.
"Jag är dig om ett år, Fredrik" säger spegelbilden. Vad ska det här betyda? Sådant nonsens existerar inte (Jo det gör det). Varför uttsätts jag för detta?
"Vem är du"? frågar jag. Det enda jag lyckas slänga ur mig. Jag väntar ivrigt på respons.
"Du ställer fel frågor", säger spegelbilden och pekar mot ett annat håll.
Där stär står en annan spegel, men den här spegeln är visar inte framtiden. Den visar det förflutna. Jag ser mig själv och då minns jag. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag vara så...omogen? Så oerfaren om livets vägar. Jag ropar till min spegelbild, han stannar upp och lyssnar.
"Jag är dig om ett år, Fredrik" säger jag till honom. Förflutna-Fredrik frågar vem jag är men jag svarar bara att han ställer fel frågor och jag pekar mot ett annat håll.
Därefter så går jag tillbaka till min framtidsspegelbild och frågar honom vad som är meningen med allt detta.
"Ångrar du alla dina misstag som du gjorde för ett år sen? frågar han. "Ångrar du allt ont som har hänt dig tills idag?"
Jag suckar och ser över axeln. Där ser jag ser hur förlutna-Fredrik står och övertalar en annan version av mig, förlorad i tidens flöde. Vad är meningen med allt det här? Då plötsligt så förstår jag, plötsligt så inser jag det.
"Jag ångrar ingenting, säger jag. "Den person och alla dennes misstag har format mig till den människa jag är idag. Jag ångrar ingenting, för alla mina misstag gör mig till en starkare och visare människa, samtidigt som alla framgångar gör så att jag kan utvecklas. Förstår du Framtids-Fredrik? På ett sätt, så känner jag redan dig bättre än du känner dig själv."
Framtids-Fredrik ler. Han är mycket nöjd med min utveckling och han undanslipper sig ett ljuvligt skratt som ekar i mina öron. Då plötsligt så kommer Förflutna-Fredrik tillbaka med sitt svar.
"Det är så mycket jag ångrar, Fredrik. Jag vet inte hur jag ska rätta till dessa misstag. Kan du hjälpa mig? Kan du säga vad jag ska göra? Kan du göra min val åt mig så jag blir som dig? Jag vill bara vara lycklig"
Det svaret ekar inom mitt huvud. Nej, han har fel. Han är inte mogen för det här. Utan att se mig över axeln så går jag bort från gläntan och ler för mig själv. Jag skriver min egen bok, mitt liv. Kapitel för kapitel skriver jag alldeles själv. Ödet är min största inspirationskälla och nu finns det inget som kan stoppa mig, nej, ingenting. Jag går ut på vägen igen och när jag har gått en bit så möter jag dig. Tillsammans så vandrar vi i solskenet, redo att möta livets uppförsbackor och dansa ned för nedförbackarna.
(Äntligen lär du dig)