Problem
L: Du måste sluta att fly från dina rädslor.
En sak som jag är väldigt medveten om. Hur ska jag våga ta steget? Jag är rädd älskade, ja, jag är rädd. Rädd för att jag ska göra mig själv besviken, rädd för att det ska bli fel. Ändå så blir det fel i slutändan och det slutar alltid med att jag gör mig själv besviken. Visst är det ironiskt? Vad kom först? Hönan eller ägget? Eftersom en cirkel inte har någon början så finns det inget svar på den frågan. Samtidigt så finns ett "svar" tillgängligt. Ifall vi frågar en grekisk filosof så hade han sagt att hönans idé kom först. Så vart är min idé?
L: Våga vara rädd.
Det är just det med rädsla, är att man aldrig ska låta den kontrollera sig själv. Rädslan kedjar dig och styr dig som den vill. Så vad finns det för meningen i att våga vara rädd? Kanske helt enkelt att ha modet att vara rädd? Att våga säga att man faktiskt är skitskraj av sig. Att intala sig själv att man inte är rädd, det är en version av falskt mod. Förstår du? Det handlar inte om att våga vara modig, det handlar om att våga vara rädd och på så sätt kunna möta sida rädslor (Och bli sin egen rädsla) och sedan besegra dem.
L: Skydda dig själv från andra eller skydda andra från dig själv?
Det är då allt tar en ny vändning. Varför ska jag stå upp och ta emot andra? Varför ska jag finnas där för dem när de inte ens visar sin uppskattning? Men jag vet innerst inne att de uppskattar det. Jag vet innerst inne att deras dammar fyllda av känslor vill brista och dränka mig i förlorade tankar och känslor. Så varför håller de igen alla dessa tankar? Varför inte låta mig ta del av dem och berömma dem? Det är då jag får brottas med tanken att alla är inte som jag. Alla vill inte låta andra ta del av det som finns i deras hav, jag hinner doppa tån, sen är det stopp. Röd flagg. Förbjudet område, men jag nöjer mig med det. Jag vet att de uppskattar det innerst inne. För jag gör samma sak med dem. Jag kan vara ett svin, jag kan vara en idiot, men innerst inne så finns det en liten tacksamhet, hur liten den än må vara. Det enda jag kan göra är att skydda mig själv mot mig själv och du kan göra samma sak.
En sak som jag är väldigt medveten om. Hur ska jag våga ta steget? Jag är rädd älskade, ja, jag är rädd. Rädd för att jag ska göra mig själv besviken, rädd för att det ska bli fel. Ändå så blir det fel i slutändan och det slutar alltid med att jag gör mig själv besviken. Visst är det ironiskt? Vad kom först? Hönan eller ägget? Eftersom en cirkel inte har någon början så finns det inget svar på den frågan. Samtidigt så finns ett "svar" tillgängligt. Ifall vi frågar en grekisk filosof så hade han sagt att hönans idé kom först. Så vart är min idé?
L: Våga vara rädd.
Det är just det med rädsla, är att man aldrig ska låta den kontrollera sig själv. Rädslan kedjar dig och styr dig som den vill. Så vad finns det för meningen i att våga vara rädd? Kanske helt enkelt att ha modet att vara rädd? Att våga säga att man faktiskt är skitskraj av sig. Att intala sig själv att man inte är rädd, det är en version av falskt mod. Förstår du? Det handlar inte om att våga vara modig, det handlar om att våga vara rädd och på så sätt kunna möta sida rädslor (Och bli sin egen rädsla) och sedan besegra dem.
L: Skydda dig själv från andra eller skydda andra från dig själv?
Det är då allt tar en ny vändning. Varför ska jag stå upp och ta emot andra? Varför ska jag finnas där för dem när de inte ens visar sin uppskattning? Men jag vet innerst inne att de uppskattar det. Jag vet innerst inne att deras dammar fyllda av känslor vill brista och dränka mig i förlorade tankar och känslor. Så varför håller de igen alla dessa tankar? Varför inte låta mig ta del av dem och berömma dem? Det är då jag får brottas med tanken att alla är inte som jag. Alla vill inte låta andra ta del av det som finns i deras hav, jag hinner doppa tån, sen är det stopp. Röd flagg. Förbjudet område, men jag nöjer mig med det. Jag vet att de uppskattar det innerst inne. För jag gör samma sak med dem. Jag kan vara ett svin, jag kan vara en idiot, men innerst inne så finns det en liten tacksamhet, hur liten den än må vara. Det enda jag kan göra är att skydda mig själv mot mig själv och du kan göra samma sak.
Kommentarer
Postat av: Frans
Jag saknar din gamla header Fredrik...
Trackback
