freddden

Jag får den där tanken ibland när jag ser på mina klasskompisar i skolan. Tänk ifall jag har sett dem förr? Utan att tänka på det? Typ ett år tillbaka eller så. Ni vet ju själva hur det kan vara, att gå på stan och känna igen massa människor, men tänk på alla dessa människor du inte känner igen. Dessa människor som du inte lägger märke till, tänk ifall du kommer möta dem på en annan tid och plats i ett helt nytt sammanhang?

Jag brukar sällan ta upp namn på min blogg, men jag gör det nu. Anton Mårtensson. Jag tror jag har sett honom förut, för på något sätt så verkar hans ansikte bekant, som om jag minns det från en tid för länge sedan. "Varför då?" kanske ni undrar, men jag tror inte att jag kan svara på det. Jag vet bara att jag har sett Anton i mitt liv innan jag blev klasskompis med honom. Sedan så finns det ju självklart några enkla förklaringar på det som jag kan välja att dra upp, till exempel att han säkert har spelat mot mitt hockeylag och sådana saker... Men jag tror att jag har sett honom på stan för något år sedan. Det är väl inte omöjligt?

Tänk ifall du ser någon som du kommer att träffa längre fram i livet. Eller att du kanske ser din mammas bästa kompis kusin. Visst är det lustigt? Vi ser alla dessa människor, men ändå så ser vi bara dem som människor och inte som individer. Jag kanske bara sitter och surrar nu, men jag känner en stark övertygelse att jag har sett Anton för i mitt liv. Jag vet bara det.