freddden

Jag har varit vaken sedan klockan fem imorse och jag är så sjukt uttråkad. Jag längtar även så fruktansvärt mycket till nästa helg. Det är så svårt att acceptera att det är 6 dagar dit... Det är ju hur långt som helst. Jag hatar att känna mig såhär sårbar och patetisk, men det spelar ingen roll. Inge avt vad jag skriver här spelar någon roll. Så varför skriver jag det? Jag vet inte. Det som jag egentligen borde göra är mina läxor, för det är den största ångesten. Jävla läxor. Imorgon (Nej inte imorgon, då är det måndag och du kommer hem klockan 18.00) så ska jag ta tag i skiten. Jag ska göra alla jävla inlämningsuppgifter. Hela skiten. (Inte på tisdag heller, för då passar det bättre att fika med henne) Det kommer förmodligen sluta med att jag gör allt på onsdagkväll, för jag kan allvarlig talat inte plugga på söndagar. Det går inte.

Nu känner jag en drivkraft. Att göra klart det här. Inte för hennes skull, men för min egen skull. Hon är mitt mål. (Sedan så sitter du där på torsdagskvällen med berget av läxor, för du pluggar inte på helger.)

Så
Himla
Patetiskt