Fredrik i en låda
Jag, Fredrik Niclas Andersson, befinner mig i en låda.
Hela din värld, allt som du gör på dagarna, alla människor du träffar och hälsar på, de existerar i din låda. Den låda som jag har döpt verkligheten till. Allt som är verkligt och realistiskt, allt som händer är verkligt. Sedan så kommer vi till poängen med det hela. Vad finns utanför lådan? Man kan även jämföra universum på samma sätt. Vi säger att universum är en låda, eftersom vi vet att det inte är oändligt, så vad finns utanför lådan? Vad finns utanför din verklighet och ditt universum? Ingen i hela världen kan svara på det och jag är inget undantag, men jag har en tanke om det.
För det är just tankar som finns där ute, där ingenting ännu existerar. I universums vänterum så simmar tankar och känslor runt och flödar. Fast även de har sitt slut. När lådan utvidgas så sveps dessa tankar bort och antingen så åker de in i lådan och blir en del av den, eller så försvinner de för att aldrig komma tillbaka. Verklighetens låda utvidgas och vi har länge varit en del av den, men det finns ett kryphål.
Ur våran låda med dess tunga lock så kan vi öppna en liten, liten bit och se ut. Därefter så är det bara våra tankar som färdas ut utanför rymden, utanför lådan. Där är allt möjligt. Människor kan flyga, man kan skjuta eld ifrån händerna, eller så kan man teleportera sig till den man älskar på en sekund. Man är odödlig och befriad från människokroppen, detta fängelse med alla dess behov. Utanför lådan är du befriad från alla dess förpliktelser och du har en hel evighet på dig att utforska evigheten.
I livet så kan vi bara tjuvkika utanför lådan. För att få utforska den helt så behöver vi passera en fas. Jag tror du anar vilken. Just det, döden. Jag ser livet som en gåva och döden som en välsignelse. Livet är så präglat av regler. Alla dessa regler som en människa måste följa, alla dessa förpliktelser som man måste ta till sig. Jag säger inte att jag hatar dem, jag accepterar endast dem. Jag accepterar dem i vetskapen om att jag en dag ska flyga utanför lådan i ett tomrum där ingen materia existerar. Jag accepterar dessa förpliktelser för då ska jag skratta åt dem. Utanför lådan, i evighetens tomrum så upphör alla rutiner att existera. Är det inte en välsignelse?
Inte heller så kommer man att tröttna på friheten. Utanför lådan finns ingen framtid och inget förflutet. Allt som existerar, finns i nuet där du lever. Inga minnen, älskade, nej inga minnen. Det är därför jag kan leva i trygghet i min låda, med vetskapen att mitt tomrum väntar på mig. En oändlig ocean där evighetens strömmar för mig vidare medans jag skrattar och gråter och välsignar glömskans kalla vatten.
Hela din värld, allt som du gör på dagarna, alla människor du träffar och hälsar på, de existerar i din låda. Den låda som jag har döpt verkligheten till. Allt som är verkligt och realistiskt, allt som händer är verkligt. Sedan så kommer vi till poängen med det hela. Vad finns utanför lådan? Man kan även jämföra universum på samma sätt. Vi säger att universum är en låda, eftersom vi vet att det inte är oändligt, så vad finns utanför lådan? Vad finns utanför din verklighet och ditt universum? Ingen i hela världen kan svara på det och jag är inget undantag, men jag har en tanke om det.
För det är just tankar som finns där ute, där ingenting ännu existerar. I universums vänterum så simmar tankar och känslor runt och flödar. Fast även de har sitt slut. När lådan utvidgas så sveps dessa tankar bort och antingen så åker de in i lådan och blir en del av den, eller så försvinner de för att aldrig komma tillbaka. Verklighetens låda utvidgas och vi har länge varit en del av den, men det finns ett kryphål.
Ur våran låda med dess tunga lock så kan vi öppna en liten, liten bit och se ut. Därefter så är det bara våra tankar som färdas ut utanför rymden, utanför lådan. Där är allt möjligt. Människor kan flyga, man kan skjuta eld ifrån händerna, eller så kan man teleportera sig till den man älskar på en sekund. Man är odödlig och befriad från människokroppen, detta fängelse med alla dess behov. Utanför lådan är du befriad från alla dess förpliktelser och du har en hel evighet på dig att utforska evigheten.
I livet så kan vi bara tjuvkika utanför lådan. För att få utforska den helt så behöver vi passera en fas. Jag tror du anar vilken. Just det, döden. Jag ser livet som en gåva och döden som en välsignelse. Livet är så präglat av regler. Alla dessa regler som en människa måste följa, alla dessa förpliktelser som man måste ta till sig. Jag säger inte att jag hatar dem, jag accepterar endast dem. Jag accepterar dem i vetskapen om att jag en dag ska flyga utanför lådan i ett tomrum där ingen materia existerar. Jag accepterar dessa förpliktelser för då ska jag skratta åt dem. Utanför lådan, i evighetens tomrum så upphör alla rutiner att existera. Är det inte en välsignelse?
Inte heller så kommer man att tröttna på friheten. Utanför lådan finns ingen framtid och inget förflutet. Allt som existerar, finns i nuet där du lever. Inga minnen, älskade, nej inga minnen. Det är därför jag kan leva i trygghet i min låda, med vetskapen att mitt tomrum väntar på mig. En oändlig ocean där evighetens strömmar för mig vidare medans jag skrattar och gråter och välsignar glömskans kalla vatten.
Kommentarer
Trackback
