En mormor
"Mormor har dött."
Varför är denna mening så bekant? Varför känns det som om jag har upplevt det förr? Jo, just det. För några veckor sedan så var hörde jag samma sak, fast då var det en annan mormor. Vart är världen på väg? För några månader sedan fick jag höra "Morfar har dött". Så varför känns det här inte längre främmande för mig? Börjar jag bli van med att se hur människor i min omgivning dör? Jag vet inte. Det har bara hänt så mycket nuförtiden. Vissa försöker begå självmord och andra lider av psykiska problem. En tjej blir våldtagen, men vad kan jag göra åt all denna ondska, denna ondska som världen sveper in sig själv i?
Svaret är ganska simpelt. Det finns ingenting jag kan göra. Jag kan inte ta tillbaka allt som har hänt. Jag kan inte få våldtäkten att försvinna, som om den aldrig har inträffat. Inte heller kan jag få dessa personer att glömma dessa händelser. Det finns bara en sann glömska och det är döden. Det som vi gör när vi försöker glömma saker, är att gräva ner dem och dölja dem för omvärlden. Vi vill inte att de ska se den hemska sanningen, inte våra djupaste tankar där ingen levande människa simmar.
Så varför dog mormor? För att hon är gammal? Delvis. Gamla människor dör. Det är ett faktum, du har vetat det i hela ditt liv, men du tänkte aldrig tanken att just DIN mormor skulle dö. Den tanken var helt omöjlig, den existerade aldrig. Nu sitter du här och sörjer henne medan den pessimistiska rösten viskar onda saker till dig. Hon var sjuk och gammal på slutet. Det var skönt att hon dog. Du ville inte se henne sådär svag och nedbruten. Du vill inte erkänna för dig själv att du mådde illa av att se på henne, du ville att hon skulle dö. Du ville att hon skulle bli befriad från hennes kropp som i livets sista skede blev hennes fängelse. Nu är hon fri och du ska vara glad för hennes skull. Den pessimistiska rösten har inte alltid rätt, men ta dess ord i åtanke.
Men som sagt, nu är mormor död och det finns ingenting du och jag kan göra för att få henne tillbaka. Då kommer vi till frågan, skulle du göra det? Ifall det fanns ett sätt att väcka henne till liv igen, skulle du göra det? Även fast hon skulle vara lite förändrar så skulle det ju fortfarande vara henne? Du skulle inte behöva genomgå den smärtsamma fasen att förlora henne. Ni skulle vara lyckliga igen och du skulle inte behöva oroa dig för död igen. Nej älskade. Skulle du klara av att förlora henne igen? Nej, det skulle jag inte. Jag skulle inte kunna klara av att förlora en person två gånger. Därför så räcker det med en gång. Det är då vi kommer till slutsatsen, är mormor verkligen död då? Jag tror inte det. Din mormor kommer först att dö på riktigt när alla dina minnen om henne är glömda, när hennes namn är sedan långt tillbaka glömt, men den dagen är inte idag. Hon kommer leva vidare genom dina minnen i hela ditt liv. Förstår du? Hon kommer aldrig att överge dig. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i ditt hjärta och du kommer komma ihåg alla de lyckliga minnen av henne.
Så känn ingen ångest. De personer som du verkligen älskar kommer aldrig att dö. Aldrig.
Varför är denna mening så bekant? Varför känns det som om jag har upplevt det förr? Jo, just det. För några veckor sedan så var hörde jag samma sak, fast då var det en annan mormor. Vart är världen på väg? För några månader sedan fick jag höra "Morfar har dött". Så varför känns det här inte längre främmande för mig? Börjar jag bli van med att se hur människor i min omgivning dör? Jag vet inte. Det har bara hänt så mycket nuförtiden. Vissa försöker begå självmord och andra lider av psykiska problem. En tjej blir våldtagen, men vad kan jag göra åt all denna ondska, denna ondska som världen sveper in sig själv i?
Svaret är ganska simpelt. Det finns ingenting jag kan göra. Jag kan inte ta tillbaka allt som har hänt. Jag kan inte få våldtäkten att försvinna, som om den aldrig har inträffat. Inte heller kan jag få dessa personer att glömma dessa händelser. Det finns bara en sann glömska och det är döden. Det som vi gör när vi försöker glömma saker, är att gräva ner dem och dölja dem för omvärlden. Vi vill inte att de ska se den hemska sanningen, inte våra djupaste tankar där ingen levande människa simmar.
Så varför dog mormor? För att hon är gammal? Delvis. Gamla människor dör. Det är ett faktum, du har vetat det i hela ditt liv, men du tänkte aldrig tanken att just DIN mormor skulle dö. Den tanken var helt omöjlig, den existerade aldrig. Nu sitter du här och sörjer henne medan den pessimistiska rösten viskar onda saker till dig. Hon var sjuk och gammal på slutet. Det var skönt att hon dog. Du ville inte se henne sådär svag och nedbruten. Du vill inte erkänna för dig själv att du mådde illa av att se på henne, du ville att hon skulle dö. Du ville att hon skulle bli befriad från hennes kropp som i livets sista skede blev hennes fängelse. Nu är hon fri och du ska vara glad för hennes skull. Den pessimistiska rösten har inte alltid rätt, men ta dess ord i åtanke.
Men som sagt, nu är mormor död och det finns ingenting du och jag kan göra för att få henne tillbaka. Då kommer vi till frågan, skulle du göra det? Ifall det fanns ett sätt att väcka henne till liv igen, skulle du göra det? Även fast hon skulle vara lite förändrar så skulle det ju fortfarande vara henne? Du skulle inte behöva genomgå den smärtsamma fasen att förlora henne. Ni skulle vara lyckliga igen och du skulle inte behöva oroa dig för död igen. Nej älskade. Skulle du klara av att förlora henne igen? Nej, det skulle jag inte. Jag skulle inte kunna klara av att förlora en person två gånger. Därför så räcker det med en gång. Det är då vi kommer till slutsatsen, är mormor verkligen död då? Jag tror inte det. Din mormor kommer först att dö på riktigt när alla dina minnen om henne är glömda, när hennes namn är sedan långt tillbaka glömt, men den dagen är inte idag. Hon kommer leva vidare genom dina minnen i hela ditt liv. Förstår du? Hon kommer aldrig att överge dig. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i ditt hjärta och du kommer komma ihåg alla de lyckliga minnen av henne.
Så känn ingen ångest. De personer som du verkligen älskar kommer aldrig att dö. Aldrig.
Kommentarer
Trackback
