Den oslutna cirkeln
Där andra ser tvivel,
där ser jag hopp.
Medans jag lyfter upp glaset för att dricka, så ser hur nyckelringen glimmar till i det starka solskenet. Min pappa frågar varför jag har det det där skräpet på fingret. Det är just det som är deras problem. För dem är det bara skräp, något som man kan kasta bort, något som man inte alls behöver. Är det såhär alla människor bedömer sin omgivining? Kanske inte bara omgivningen, utan sig själva också. Hade du, du som läser mina futtiga ord, hade du plockat upp den där skitiga nyckelringsliknande grejen från golet? Hade du verkligen gjort det?
Nej, det hade du inte.
Det hade inte jag heller gjort ifall allt jag såg var en skitig nyckelring på golvet, men jag såg någonting annat. Jag såg något trasigt som hade övergivits av okända anledningar. Jag tog med mig den och gav den ett syfte. Ja, jag gav den ett nytt liv. Är du beredd att göra samma sak? Det första steget är att sluta se människor som "folk". Det finns så mycker mer begravt under ytan, så mycket orört och så mycket som fallit i glömska.
Nästa gång du ser en av dina klasskamrater eller kanske en jobbarkompis eller vad som helst. Försök att deras djup, lyft på locket till deras hjärta och kika ned. Vissa lock är tyngre än andra, men ifall du lyckas. Vad ser du? Begrundra sedan vad du sett och fundera. Är den här människan verkligen den som den utger sig för att vara?
Precis som när jag såg den brutna tanken på skolans skitiga golv, medans de andra såg skräp. Se djupet och kika ned i det. Det här "nyckelringen" betyder mycket för mig för att jag GJORDE den till någonting. Jag befriade den och samtidigt så befriade jag mig själv. Det som nu sitter på mitt lillfinger är en del av mig.
Plötsligt så väcks jag ur mina tankar med att pappa skrattar. Tydligen så skrattar han åt något som min bror sa medans jag satt djupt insjunken i mina tankar. De ägnar inget mer intresse åt "nyckelringen". Jag lutar mig tillbaka i stolen och knuter handen hårt om "nyckelringen", min oslutna cirkel.
Den som inget ser,
har valt att blunda.
där ser jag hopp.
Medans jag lyfter upp glaset för att dricka, så ser hur nyckelringen glimmar till i det starka solskenet. Min pappa frågar varför jag har det det där skräpet på fingret. Det är just det som är deras problem. För dem är det bara skräp, något som man kan kasta bort, något som man inte alls behöver. Är det såhär alla människor bedömer sin omgivining? Kanske inte bara omgivningen, utan sig själva också. Hade du, du som läser mina futtiga ord, hade du plockat upp den där skitiga nyckelringsliknande grejen från golet? Hade du verkligen gjort det?
Nej, det hade du inte.
Det hade inte jag heller gjort ifall allt jag såg var en skitig nyckelring på golvet, men jag såg någonting annat. Jag såg något trasigt som hade övergivits av okända anledningar. Jag tog med mig den och gav den ett syfte. Ja, jag gav den ett nytt liv. Är du beredd att göra samma sak? Det första steget är att sluta se människor som "folk". Det finns så mycker mer begravt under ytan, så mycket orört och så mycket som fallit i glömska.
Nästa gång du ser en av dina klasskamrater eller kanske en jobbarkompis eller vad som helst. Försök att deras djup, lyft på locket till deras hjärta och kika ned. Vissa lock är tyngre än andra, men ifall du lyckas. Vad ser du? Begrundra sedan vad du sett och fundera. Är den här människan verkligen den som den utger sig för att vara?
Precis som när jag såg den brutna tanken på skolans skitiga golv, medans de andra såg skräp. Se djupet och kika ned i det. Det här "nyckelringen" betyder mycket för mig för att jag GJORDE den till någonting. Jag befriade den och samtidigt så befriade jag mig själv. Det som nu sitter på mitt lillfinger är en del av mig.
Plötsligt så väcks jag ur mina tankar med att pappa skrattar. Tydligen så skrattar han åt något som min bror sa medans jag satt djupt insjunken i mina tankar. De ägnar inget mer intresse åt "nyckelringen". Jag lutar mig tillbaka i stolen och knuter handen hårt om "nyckelringen", min oslutna cirkel.
Den som inget ser,
har valt att blunda.
Kommentarer
Trackback
