freddden

Med en huvudvärk som nästan tar kål på mig så försöker jag besvara dessa frågor som också plågar mig långsamt till döds. Vad är det jag vill ha? Och vad är det jag behöver? Ingen annan i hela världen kan svara på dessa frågor åt mig och det jag behöver till att svara på dem är tid. Det är just det som jag har minst av i mitt liv. Så vad är det jag vill ha? Mer tid? Nej, det kommer aldrig att vara så enkelt. Aldrig. Jag vet inte om jag behöver dig eller bara någon och det är det som förgör mig. Jag vill ju så gärna väl, jag vill ju bara göra gott, men jag kan inte gottgöra alla. Kanske är det dags att jag gottgör mig själv? Se till att jag själv blir nöjd? På senaste tiden så har det bara varit "är du nöjd så är jag nöjd", men det funkar inte i slutändan. Jag måste ta reda på vad jag vill.

Därefter så kommer även det intressanta frågan, vad jag behöver. Det ultimata scenariot skulle vara att jag vill ha samma sak som jag behöver, men jag vet inte än. Det är så mycket jag inte vet, och ovissheten skrattar åt mig. Ha ha. Så vad är det jag behöver? Mer tid? Jag vet inte, har jag inte haft tillräckligt med tid? Fem veckor är en lång tid, men har jag ändrat mig innerst inne? Det känns som om det kan gå fem veckor till och att jag kommer känna samma sak då. Visst är det ironiskt? Kanske är det vad jag behöver? Jag vet som sagt inte. Dock så återstår det bara tre veckor? Är det så lite nu? Undrar hur det kommer kännas. Kanske som att minnas en gammal doft från en svunnen tid, eller som att känna smaken av jordgubbar efter en lång kall vinter. För under vintertiden, man gillar väl inte jordgubbar mindre då? Bara för att de inte finns tillgängliga?

Som vanligt så är det frågor som får mig att aktivera mig själv. Alla dessa frågor. Jag önskar att jag kunde ha frågat dig vad du hade gjort, men du är inte mig och jag är inte dig. Logiskt. Så vad ska jag göra åt det här lilla dilemmat. Jo, det jag alltid har gjort och det jag är bäst på.

Att vänta.