Att uttrycka känslor och ordlös kommunikation
Du är så sjukt underbar<3333 du är...
...VÄNTA STOPP! Sist jag tänkte efter så finns det bättre sätt att uttrycka känslor i skrift. Eller har jag fel? Jag vet inte, men hur mycket betyder ett "<3" när det kommer till kritan egentligen. Vad symboliserar det egentligen? Ett hjärta? Jaha? Vad är det bra för? Men även jag har missbrukat det TECKNET i mina unga dagar och jag minns fortfarande personen som lärde mig vad som EGENTLIGEN betyder någonting. Jag känner ingenting för den personen längre, men jag ska aldrig glömma den lektion i kärlek jag fick av henne. Ändå så ångrar jag ingenting. Idag så raderade jag alla sms från henne. De brann upp. Borta i rök. Poff.
En sak återstår dock. Vad händer med alla bilder? Alla videofilmer? Ska jag låta dem brinna? Ska jag sätta eld på min forna värld och se den brinna ned? Jag har ju råd med det, men jag vet fortfarande inte. Skäms jag för det då? Det tror jag inte heller att jag göra. Bilderna kommer förmodligen att brinna upp, men inte texterna. Jag kan inte låta dem gå förlorade. Det skulle kännas så fel. Även ifall jag var en bruten själ då, så var JAG fortfarande JAG, fast lite mindre erfaren.
Det är också därför jag sitter här en månad senare och inser hur det egentligen ligger till. Det är därför varken hon eller jag hade rätt, utan det funkar såhär. Kärlek behöver näring. Ifall kärlek inte får den näring den behöver för att växa och leva, så svälter den ihjäl. Den tynar långsamt bort. Ångest blir saknad, saknad blir längtan, längtan blir ihågkomst och ihågkomst blir så småningom glömska.
Så minns du?
Blott fragment av lycka från en tid då jag var väldigt svag och utsatt. Nu är våren kommen och jag är mentalt och fyskiskt starkare än jag någonsin har varit. Men för att återgå till att visa känslor så är ändå ordlös kommunikation det som jag föredrar. Att bara kunna sitta i timmar på ett fik utan att ha pressen att behöva säga någonting. Det är så otroligt underbart. Ni som inte förstår vad jag pratar om, en dag (en dag är långt borta) så kommer även ni att kunna ta del av detta.
Livet tar en ny vändning.
Visst gör det. Jag tvivlar på att den här bloggen kommer ha samma ångesttema som förut, men jag tänker göra mitt bästa för att tala ut om allt skit som förhoppningsvis inte kommer drabba mig. Tro inte bara att det kommer bli tomt och öde här på bloggen. ÅNEJ. Jag har en ny inspirationskälla, som är OÄNDLIG och OBEGRÄNSAD. Det är just därför som det förmodligen kommer bli ännu mer skrivet här i framtiden. Det är er jag har att tacka, Rebecca och Matilda, för att ni tillsammans har fått mig att inse vad som egentligen betyder något.
Jag skulle kunna skriva vidare på det här inlägget i all evighet, men jag känner att jag måste sluta nu.Har fler inlägg att skriva ikväll och de kommer hamna här sinom tid. Några sista ord nu som skulle passa "budskapet" i det här inlägget? Nej. Det finns inga och jag tänker inte bli djup.
Jo okej då.
Under evighetens synvinkel.
...VÄNTA STOPP! Sist jag tänkte efter så finns det bättre sätt att uttrycka känslor i skrift. Eller har jag fel? Jag vet inte, men hur mycket betyder ett "<3" när det kommer till kritan egentligen. Vad symboliserar det egentligen? Ett hjärta? Jaha? Vad är det bra för? Men även jag har missbrukat det TECKNET i mina unga dagar och jag minns fortfarande personen som lärde mig vad som EGENTLIGEN betyder någonting. Jag känner ingenting för den personen längre, men jag ska aldrig glömma den lektion i kärlek jag fick av henne. Ändå så ångrar jag ingenting. Idag så raderade jag alla sms från henne. De brann upp. Borta i rök. Poff.
En sak återstår dock. Vad händer med alla bilder? Alla videofilmer? Ska jag låta dem brinna? Ska jag sätta eld på min forna värld och se den brinna ned? Jag har ju råd med det, men jag vet fortfarande inte. Skäms jag för det då? Det tror jag inte heller att jag göra. Bilderna kommer förmodligen att brinna upp, men inte texterna. Jag kan inte låta dem gå förlorade. Det skulle kännas så fel. Även ifall jag var en bruten själ då, så var JAG fortfarande JAG, fast lite mindre erfaren.
Det är också därför jag sitter här en månad senare och inser hur det egentligen ligger till. Det är därför varken hon eller jag hade rätt, utan det funkar såhär. Kärlek behöver näring. Ifall kärlek inte får den näring den behöver för att växa och leva, så svälter den ihjäl. Den tynar långsamt bort. Ångest blir saknad, saknad blir längtan, längtan blir ihågkomst och ihågkomst blir så småningom glömska.
Så minns du?
Blott fragment av lycka från en tid då jag var väldigt svag och utsatt. Nu är våren kommen och jag är mentalt och fyskiskt starkare än jag någonsin har varit. Men för att återgå till att visa känslor så är ändå ordlös kommunikation det som jag föredrar. Att bara kunna sitta i timmar på ett fik utan att ha pressen att behöva säga någonting. Det är så otroligt underbart. Ni som inte förstår vad jag pratar om, en dag (en dag är långt borta) så kommer även ni att kunna ta del av detta.
Livet tar en ny vändning.
Visst gör det. Jag tvivlar på att den här bloggen kommer ha samma ångesttema som förut, men jag tänker göra mitt bästa för att tala ut om allt skit som förhoppningsvis inte kommer drabba mig. Tro inte bara att det kommer bli tomt och öde här på bloggen. ÅNEJ. Jag har en ny inspirationskälla, som är OÄNDLIG och OBEGRÄNSAD. Det är just därför som det förmodligen kommer bli ännu mer skrivet här i framtiden. Det är er jag har att tacka, Rebecca och Matilda, för att ni tillsammans har fått mig att inse vad som egentligen betyder något.
Jag skulle kunna skriva vidare på det här inlägget i all evighet, men jag känner att jag måste sluta nu.Har fler inlägg att skriva ikväll och de kommer hamna här sinom tid. Några sista ord nu som skulle passa "budskapet" i det här inlägget? Nej. Det finns inga och jag tänker inte bli djup.
Jo okej då.
Under evighetens synvinkel.
Kommentarer
Postat av: Robin
Jag tror minsann att det är någon som har gått och blivit lite kär.
Postat av: Fredrik
Haha det är möjligt Robin.
Trackback
