freddden

Idag är jag nöjd :) Känns som jag har uppnått någon slags balans i mitt liv. Vet du hur man märker när man har förändrats ?
Självklart så kan någon berätta det för dig. Som jag tänker göra nu ^^

Men det finns ett sätt att upptäcka det själv. Det ska jag lära dig .

Föreställ dig att du går i sjuan. En ny klass, kanske ny skola. Du känner många från sexan, men det är även nya ansikten. De första veckorna i sjuan kallar jag sorteringen. Fas ett. Där du placerar individer i grupper för vad de har gjort, inte för vilka de är. Du lär sig snabbt vilka du kommer vara med i resten av högstadiet.

När sorteringen är över så har du fått en bild av alla. Felaktig ? Kanske, men dessa individer, dina klasskompisar , har kanske gett en fel bild av vilka de är. Men du har ändå en bild av dem.

Veckorna blir månader och du försöker överleva att vara tonåring. Ibland är det den lyckligaste dagen i ditt liv, andra dagar hatar och livet och ibland vill du bara dö.
Vad ytterst få märker är att alla i din skola genomgår en liknande process. Det spelar ingen roll vilken bild du än har av dem. För din bild är ytterst svår att förändra.

Men , du tänker inte på det när din kompis ligger hemma i all sin ensamhet och gråter tyst. Somliga har lätt att visa det. Andra döljer det från dig och omvärlden. Förmodligen bara för att de inte vill förändra din bild av dem.

Nu är sjuan snart slut. Men du har börjat märka hur klassen sakta börjar slitas sönder. Alla kommer inte följa med på klassresan. Det är då efter sorteringen börjar vi nosa på fas två. Upplösningen.

Sjuan är nu slut. De flesta väljer att blicka framåt istället för bakåt. Mot åttan. Det ska bli så kul.

Eller ?


För att du ska kunna svälja allt det här så delar jag upp det här i tre delar :)

Så titta in här lite oftare :o