freddden

Vem du än är så kommer jag aldrig leva upp till dina förväntningar.
Vem du än är så kommer jag alltid göra dig besviken.
Vem du än är så kommer jag alltid älska dig för den du är.
Vem du än är så kommer jag alltid finnas där för dig.

Ifall jag ser dig på bussen ska jag tänka på dig. Vem du än är. Ifall ingen annan gör det så tänker jag göra det. Du kommer inte att förstå. Ingen kommer att förstå. Bara jag kommer att förstå. Jag förstår varför jag förstår och jag hatar det. Att veta. Du behöver inte veta. Ingen behöver veta. Bara försöka förstå. Det är allt jag begär.

När du går av bussen så kommer jag inte tänka på dig längre. Tillslut måste jag släppa taget. Jag orkar inte hålla kvar. Ovetande och oförstående går du av bussen och du försvinner ur mitt synfält, ur min värld. Kommer jag se dig igen fast vi egentligen aldrig har sett varandra?

I skolan finns så mycket ansikten. Så många olika personer. När jag ser er i ögonen får jag en skymt av någonting. Något hemligt. Något privat. Samtidigt ger jag någonting tillbaka. Tillslut så måste jag släppa taget. Jag orkar inte hålla kvar. Ovetande och oförtstående så går du vidare i korridoren och försvinner ur mitt synfält, ur min värld.
Kommer jag se dig igen fast vi egentligen aldrig har sett varandra?

Vi hade aldrig någon början. Vi var början och vi kommer vara slutet. Ett slut på en tidlös tid. Tillslut så måste vi släppa taget. Vi orkar inte hålla kvar. Ovetande och oförstående så går vi skilda vägar och försvinner ur varandras världar.
Kommer jag se dig igen fast vi egentligen aldrig har sett varandra?

Under min tid har jag accepterat mitt öde, som samtidigt är min största skräck. Med huvudet högt så går jag min ensamma väg som jag kan se slutet på. Ensam och bortglömd. Tiden försvinner och allt jag har kvar är mina minnen. Från en tid då jag var lycklig, men jag kastade bort det. Min sista period är livet kommer att vara tyst, mörk, kall och ensam. Jag har slutat fråga mig själv varför. För jag svarar inte på det. Jag vet varför. Jag förstår varför jag förstår. För det är ingen annan som förstår och det måste alltid finnas någon.

Nu kanske du förstår lite, men du har bara doppat tån.

Jag kommer aldrig att se dig igen.