freddden

Här så sitter jag i all min ensamhet och saknar jag henne. Men vad betyder det i längden egentligen? Jag minns en tjej som sa till mig att människan är egoistisk. För visst är det väl sant? Du ska stå ut med dig själv hela livet, så du kan lika gärna börja vänja dig. Nu fick jag en sådan här jag-älskar-mig-själv-för-den-jag-är-kick. Vet inte varför. Den bara dök upp. Såg ju förövrigt min favoritfilm idag, Schindler's list. Det underbara med mig själv var att jag inte kunde säga att den sög eller att den var dålig. Jag kunde bara älskad den. Inga sura kommentarer. Bara överväldigande känslor. Det är när jag hör "Whoever saves one life, saves the world entire" som allting brister. En sådan underbar känsla och ingen finns där för att förstöra den för mig.

Just därför tänker jag se en annan av mina favoritfilmer idag, i hennes frånvaro. Det är lika bra att passa på! Är väldigt sugen på Fight Club, känner jag. Fast The Shawshank Redemption känns också väldigt lockande... Eller kanske WALL-E? Nej, jag ska sluta nu. Måste fokusera på vad jag egentligen vill komma med det här inlägget. Vad jag egentligen menar är att eftersom man ska stå ut med sig själv hela livet så måste man göra saker man GILLAR och mår BRA av. Återigen tänker jag på henne, men det finns andra saker. Hon finns inte där hela tiden, även om jag önskar det så innerligt. Den högre makt som har bestämt reglerna vill att man ska kämpa lite. Härda ut kanske. Det låter fruktansvärt jobbigt, men vad gör jag. Gah.

Så i all min ensamhet så sitter jag och radar upp saker som jag kan göra med henne. Allt som jag vill göra med henne... Allt det där känns så långt borta. Har jag tur så blir det en snabbfika på tisdag, men jag kan inte säga något nu. Det är lite dåligt av mig att sitta och planera utan att bry sig om vad hon tycker. Hihi. Tyck bara inte att jag är odjup nu, jag är bara så fruktansvärt uttråkad och för tillfället är bloggen den enda tillflyktsorten. Har jag förövrigt sagt att jag bara har sovit fyra timmar inatt? Inte? Nu har jag gjort det iallafall. Fråga mig inte vad jag gjorde istället för att sova, för jag tänker inte svara. Men grejen är den att, när jag sover med andra personer (personer som jag gillar) så har jag väldigt svårt att sova. Det är som att jag ligger där på halvspänn och typ vakar. Låter skitskumt, jag vet, men så funkar jag. Så alla ni där som ligger hemma och tycker synd om er själva för att ni sover ensamma, KLAGA inte. Ni fattar inte hur bra ni har det. Tro mig, jag har också legat där i all min ensamhet och fantiserat om någon som ligger bredvid mig... Det jag utelämnade ur fantasin var hur jävla varmt det är och hur den andre personen kan sno ditt täcke så du istället ligger där och fryser arslet av dig. Så kan det gå.

Det har blivit många "allmänna" inlägg idag, men jag känner mig lite urpumpad på all djuphet. Det mesta gick åt till dikten igår. Jag älskade den. Lite ångest sådär. Även fast jag är lycklig så kan jag inte låta bli att skriva sorgligt deep shit, men nu är det nog skitsnackat. Ska försöka göra något vettigt med mig själv under tiden!

Spontan
och allt förknippat med det ordet är mitt nya hatobjekt. Varför då? Det är nog helt enkelt för att i mitt ointressanta liv så måste jag planera allt jag gör, allt som händer. Ifall någonting stör mitt schema, så bryts balansen i mitt liv och allting faller. Nu lät det där dramatiskt, men det är nästan så. Det är därför jag hatar "spontan". Jag skulle aldrig kunna vara det och det är väl ett fel med mig. Tänkte skriva något jätteklyschigt nu som att "ååh ingen är perfekt", men jag lät bli. De snällaste människorna som alla älskar, de är mästare på att dölja sina problem för andra. Det är just det som är så skönt, att inte behöva dränka sig i någon annans sorg. Det är bara att andas in ett djupt andetag och sedan dyka ned i sorgen medan man håller andan. Det låter så enkelt här, men i praktiken är det väldigt svårt.

För visst är det svårt och jobbigt att vara en person som inte bryr sig, men är det inte jobbigare att vara en person som ständigt bryr sig? Att få ta allas skit och göra något bra av det. Nej tack. Då håller jag mig till mina planer. Mina mästerligt uträknade planer. En rolig sak är att jag ofta bloggar om mina problem, men vet ni vad skillnaden är gentemot andra emoboyz? JO, den är det att jag skriker inte på hjälp. Stark och stolt som jag är , så behöver jag ingen som kommentar något som "åååh, hur mår du egentligen?". Nu tror jag inte jag någonsin fått en sådan kommentar, men jag kände att jag bara ville ta upp det. Min blogg är inte mina tankar. Inte helt och hållet. Det som jag skriver här är en reflektion av mina tankar, så ni hinner bara uppfatta en del av dem.

Men för att återgå till spontanitet (om man nu kan säga så), varför är det så bra egentligen? Nej, jag klarar inte av det. Jag vill ha kontroll. Kontroll över mig själv och min omgivning. Åh, jag klarar inte av det här längre. Spontaniteten smyger sig på mig. Snart kommer den kontrollera mig. Och förändra mig.

Jag har varit vaken sedan klockan fem imorse och jag är så sjukt uttråkad. Jag längtar även så fruktansvärt mycket till nästa helg. Det är så svårt att acceptera att det är 6 dagar dit... Det är ju hur långt som helst. Jag hatar att känna mig såhär sårbar och patetisk, men det spelar ingen roll. Inge avt vad jag skriver här spelar någon roll. Så varför skriver jag det? Jag vet inte. Det som jag egentligen borde göra är mina läxor, för det är den största ångesten. Jävla läxor. Imorgon (Nej inte imorgon, då är det måndag och du kommer hem klockan 18.00) så ska jag ta tag i skiten. Jag ska göra alla jävla inlämningsuppgifter. Hela skiten. (Inte på tisdag heller, för då passar det bättre att fika med henne) Det kommer förmodligen sluta med att jag gör allt på onsdagkväll, för jag kan allvarlig talat inte plugga på söndagar. Det går inte.

Nu känner jag en drivkraft. Att göra klart det här. Inte för hennes skull, men för min egen skull. Hon är mitt mål. (Sedan så sitter du där på torsdagskvällen med berget av läxor, för du pluggar inte på helger.)

Så
Himla
Patetiskt

Efter en vecka med alldeles för lite sömn så är jag trots allt på strålande humör. Solen skiner och förvandlar mig till en social människa som bara pratar på utan att sluta. Efter jag har ätit lite god mat så tänker jag åka in till stan och träffa Felix och Victor (eventuellt Jakob). Därefter så är det bara att tagga för morgondagen. För att bibehålla min image som ensam och sorglig så ska jag försöka ha det så tråkigt som möjligt... ELLER INTE. Ifall jag är överfylld av tankar och känslor imorgon (vilket jag förmodligen kommer bli) så blir det nog att jag skriver ganska mycket om det. Jag har ju trots allt börjat skriva konstant mycket på sista tiden. Ifall det fortsätter såhär så har jag en bok klar i sommar. Det där lät ambitiöst, men det känns så bra nu!

En drivkraft och ett mål, nu kör vi.

Förutom denna trötthet som jag har bekantat mig med så känner jag mig lite... Ensam? Neej. Så kan jag inte känna. Jag har övergivit ensamheten, eller så var det den som övergav mig. I vilket fall som helst så behöver jag henne just nu. Vi träffades bara en snabbis idag och det räckte för att jag inte skulle bli mentalt instabil. Just nu så känner jag mig bara tom. Ni vet säkert hur det känns. När man bara sitter där och väntar på att något ska hända. Så är det för mig nu. Allting är så tidlöst och samtidigt meningslöst. Trots den mördande huvudvärken så är jag på ganska bra humör. Jag är inte lycklig, men jag är glad iallafall. Tror jag. Vi får se hur länge jag orkar sitta uppe ikväll och vänta på att prata med någon trevlig människa. Det är ju sådant som gör mina dagar. Sådant som piggar upp mig. Jag kan ta det.

Dessutom så känner jag lite ångest över saker som ska göras. VISST LÅTER DET BEKANT? Problemet grundar sig i att jag har varit slö i skolan och inte gjort saker i tid. Visst fick jag en liten egoboost när vi fick tillbaka "eget skapande" i skolan. Fick feta MVG:et på min novell och mina dikter. Jessica kommenterade dessutom att jag hade förmågan att bli författare. Det kändes väldigt bra, men det var ändå inte så oväntat. Ifall man som mig skriver varenda jäkla dag så är det svårt att inte...utvecklas inom det området. Förhoppningsvis så har jag utvecklats jättemycket sedan jag började blogga. Det återstår att se hur mycket mer jag kan utvecklas genom det här. Det tråkiga är att det är en monolog. Ingen respons liksom, men det är väl både en för - och nackdel.

Det finns ju även saker som lyser upp livet. Ska ju träffa henne i helgen ifall båda är friska, så då blir jag förmodligen inspirerad till att skriva något efteråt. Det brukar sluta så. Tänker dock inte skriva fjantiga kärleksinlägg om hur underbart livet är. Även fast jag håller på att skaffa tjej så kommer jag förbli samma bittra människa här på bloggen. Jag insåg det igår. Det är skönt att få hata lite. Jävligt skönt. Ifall man inte visar sitt hat på något sätt och stänger in den i kroppen så förvandlas den till ångest och hur kul är det? Nej, inte sådär jätteroligt. Därför tänker jag fortsätta att hata livet och dess brister här på min älskade blogg. Så oroa er inte, jag är precis samma patetiska människa som förr, bara lite lyckligare.

Har slackat ganska mycket på sista tiden med bloggen, men det har hänt så mycket annat. Det beror delvis på att jag satt en timme på nian idag och skrev nytt material till en novell... Vill inte publicera det än, eftersom det kan bli en bok av det och det skulle vara ganska billigt av mig att lägga ut allt på bloggen, så neej. Det skippar jag.

Just nu är jag jävligt trött. Kanske börjar jag bli sjuk, får se hur det är imorgon. Kan inte heller svara på ifall jag orkar skriva ett inlägg senare ikväll, men som det känns nu så tror jag inte det. JAJA. Alla har väl dåliga veckor ibland. Det här är min dåliga vecka. Tjoho. Nu ska jag försöka göra något lugnt, typ se på en film eller något. Känner mig så död just nu. Bye.

Är sjukt trött.

Sjukt hungrig.

Och sjukt lycklig.

Telefonsamtal i tre timmar bränner upp tiden jag har till att blogga.

Men det är svårt att låta bli.

Huvudvärk,

Så

Fruktansvärt

Jobbigt.

"Marken i en mans hjärta är stenigare. Han sår vad han kan och sköter om det."

Ni vet ju hur inspirerad jag är av min stora idol Stephen King. Jag önskar bara att jag vore mer som honom, men jag antar att man inte kan jämföra på det sättet. Sedan finns det andra personer jag stör mig på (Nu börjas det igen).

Jag skulle kunna skriva många rader om det här, fast vad vill jag kalla det? Hat? Avundsjuka? Herregud, jag vet verkligen inte längre, men jag känner ett sådant oerhört OGILLANDE mot den här personen. Det ironiska är att den personen förmodligen sitter och läser det här just nu, men jag bryr mig inte. Hon får väl sitta där och känna sig stolt, för hon utmärker sig tillräckligt för att jag ska skriva om henne. Så vad handlar det här egentligen om? "AMEN MINA TANKAR ÄR BÄTTRE ÄN HENNES, DET ÄR ORÄTTVIST". Vi tystar den barnsliga rösten och tänker efter. Vad är det hon gör som vi inte gör?

Jo, hon läser mer. Detta är nyckeln till succé. När jag kommer hem från skolan imorgon så kommer jag ha mycket att läsa. Att jag inte förstod detta tidigare är lite löjligt, men det spelar ingen roll längre. Ifall det överstiger en viss mängd så kommer jag få den egoboost jag behöver (Förtjänar?). Själva syftet (Åh det talar vi om ofta, syftet) med det här är för mig att lära känna nya människor. NYA MÄNNISKOR. Låter väl bra, men en dag kommer jag ha mycket att göra.

Därför så måste jag svälja stoltheten och börja vandra på främmande stränder och doppa tån i nya männikors hav, istället för att vänta tills de anländer till mitt hav.

Mitt hav. Mina tankar.

"VA? JAG FÖRSTÅR INTE."

Som är den största skillnaden.

The shining ser väldigt lockande ut. Jag ska dränka mig i Stephen Kings tankar ett tag, sedan sova.

Godnatt.

Efter 8 dagars frånvaro så är jag tillbaka.

En vecka utan bloggande för mig har varit väldigt frustrerande, men jag har ändå inte legat på latsidan. På de vackra soltimmarna så tog jag mig även friheten att skriva med papper och penna på solstolen. Nu blev det ju inte lika mycket som jag ville, men jag kommer iallafall inte tomhämt hem.

Dessutom så blev jag lite gladare när jag såg hur mycket SNÖ som har smält bort. Nu måste det ju vara vår, eller hur? Blir tvungen att inhandla en ny vårjacka snart... En annan grej som har varit frustrerande är det faktum att jag har varit utan facebook i ÅTTA DAGAR. Det är helt sjukt och det har varit så frustrerande.  Kände en liten egoboost när jag såg att jag hade massa nya vänförfrågningar...

Jag tänker nu inte sitta här och rada upp alla mina äventyr och upplevelser i Turkiet. Ifall det var saker som verkligen betydde något så kommer de komma upp i framtiden som "Jag minns blablabla". Ifall jag bara satt här och matade er med information så skulle det inte betyda någonting, det skulle inte få något DJUPT syfte med det hela. Annars så är det skitskönt att vara hemma.

Nu tänker jag inte babbla på mera, utan jag ska skriva in allt handskrivet på datorn. CYA.

En mycket trevlig och fin dag i mitt liv. Jag tror att jag nästan var lycklig idag och det är en STOR förändring. Det beror nog 50% på vädret. Det är ju så att vädret brukar styra mitt humör. I vilket fall som helst så har jag suttit ute i princip hela dagen i solen och lyssnat på kent. Love it.

Eftersom jag beger mig till turkiet i imorgon så förvänta er inte många inlägg... Jag vet inte ens om jag kommer ha tillgång till dator där, men man kan ju alltid hoppas. Efter lovet så kommer jag tillbaka! Redo att dela med mig av alla mina tankar och upplevelser.

Men ni får ha det så bra allihopa. Jag kommer sakna er lite. Fast bara lite. Jag har ju två böcker som jag ska plöja igenom. Djurkyrkogården och The Shining. Stephen King är bäst. Punkt slut.

ASSÅ.

Spotifyreklam på finska.

Döda mig.

Fick för ett tag sen höra att jag börjar bli vuxen och tråkig. Kunde inte då låta bli att le lite nöjt för mig själv. Det verkar som om barnadomen har passerat, även fast jag är officiellt vuxen om elva månader. Tiden har gått så sjukt fort, men för att återgå till ämnet. Vad innebär det att vara vuxen egentligen? Tråkig, visst men det har ju att göra med att man inte är lika BARNSLIG. Tyvärr så känner jag vuxna som är oerhört barnsliga, bland annat min fransklärare. Seriöst, barnsligare människa har jag aldrig träffat i mitt liv och jag är ändå son till min pappa (haha).

Att vara vuxen innebär nog att man kan ta ansvar. Återigen TYVÄRR så är det inte alla vuxna som gör det, så vad är det som avgör att man är vuxen? Jag vet inte riktigt, men jag tror att man känner det själv när man tycker att man är vuxen. Personligen så tycker jag att jag inte är vuxen än, nej inte än. Det är nog mera när jag kommer in i vuxenlivet, delvis skaffar egen lägenhet, som det börjar hända saker på riktigt. Nu fick jag den där drömkänslan i skallen. Frihet. Frihet under ansvar. Blä, men jag har elva månader på mig att vara omogen, så det är lika bra att passa på.

Jag skulle vilja träffa mig själv när jag är trettio. Jag vill fråga ifall jag är lycklig och ifall livet har varit roligt eller jobbigt. Jag vill träffa min familj och se vad som har hänt med alla. Undra ifall jag skulle gilla framtidsFredrik. Tänk ifall han är en idiot? Jag hoppas verkligen inte det, däremot så hoppas jag att hans dröm att bli författare har slagit in. Fast då behöver jag ett coolare namn. Fredrik Andersson låter så random. Behöver något flashigt författarnamn...

Är missnöjd. "Inget ovanligt", tänker ni. Situationen är att jag har skrivit min naturkunskapsuppsats och jag är LIVRÄDD för hur noggrann urkund kommer vara. Jag har fått en uppsats "urkundad" förut, så jag vet inte hur det funkar riktigt. SJÄLVKLART så har jag inte suttit och kopierat, men tänk ifall urkund tror att jag har gjort det? Då får jag ju IG på uppsatsen och då är jag KÖRD. Seriöst, får riktig ångest av det här. Har suttit som en idiot i några timmar nu, så det får fan INTE bli IG.

Sedan ska vi också utan någon egentlig anledning skriva en RAPPORT på vårt seminarie i samhällkunskapen... Seriöst, VARFÖR? Kristofer (ja han stavar med ett "f") satt ju där och antecknade hela tiden, så varför ska vi göra jobbet ÅT honom? Medans jag är inne på samtalsämnet "lärare" så tänker jag påpeka min svenskalärares status på facebook. Självklart är jag inte vän med henne, fast jag har skickat en vänförfrågan och inte fått det accepterad! MWAHA! Därför ser jag hennes status ändå, men kan inte kommentera. Det här är hennes senaste status i nuläget:

Alltså, OMG! Ifall min novell inte är rättad tills imorn så kommer jag attackera henne med det här. Hämnden blir ljuv. MWAHAHA!

Någon attackerade mig med frågan "VAD TROR DU HÄNDER EFTER DÖDEN?" på msn...

Självklart gjorde jag den personen tillfredställd, men det skulle vara roligare ifall jag fick en sådan fråga HÄR PÅ BLOGGEN. Då skulle jag kunna skriva ett trevligt inlägg om det som ni skulle få välja ifall ni skulle hata eller älska. Det är ju trots allt mina åsikter jag babblar på om, inte SANNINGEN även ifall jag gärna skulle vilja kalla det för sanningen. Så det är upp till er. Ifall DU frågar mig något djupt kan du förvänta dig ett djupt svar på minst 500 ord... Är inte det en tillfredsställande tanke? "Åh, undra vad Fredrik tycker om det här eller det där". Ni vet hur lättinspirerad jag kan bli av bara EN MENING.

Hoppas någon kommenterar nu, annars misslyckas själva syftet med det här inlägget...

Okej... Måste skriva minst TUSEN ord nu annars är jag körd på naturkunskapen. Eftersom min planering suger så brukar det sluta med att jag sitter sista dagen och gör det som ska göras. Jag har börjat lite nu, men naturligtvis så kunde jag inte låta bli att blogga om det. Det här är ju min tillflyktsort från verkligheten! Känns som om jag inte behöver oroa mig för någonting här, visst låter det bra?

Skulle gärna sitta här och skriva av alla mina tunga tankar, men jag väntar helst med det tills naturkunskapen är färdig och inskickad. Det är faktiskt så att jag vill kunna sova med gott samvete idag, tro det eller ej. Nu måste jag dock ta tag i det här och skriva klart det någon gång! TAGGA NU!

OJOJ, idag så fyller min blogg 7 månader. Alltså, kom igen, SJU MÅNADER? Det är ju sjukt mycket, har tiden verkligen gått så fort? Saker som hände i början på ettan kan jag säga hände för MER än ett HALVÅR SEN. Helt galet.

Sju månader av djuphet? Orkar jag sju månader till? Jag gör nog inte så mycket annat på fritiden än att blogga... Det är först nu på senaste tiden som jag har gått in stenhårt för det också. Det beror nog främst på PRESTATIONSÅNGESTEN som jag upplever varje dag. Som tur är så bidrar den till att jag faktiskt producerar någonting. Så länge jag får ett visst antal besökare så är jag glad!

En annan sak som gör mig ÄNNU gladare är KOMMENTARER så jag känner att jag får lite respons. Sitt inte inne med alla dina tankar, dela med dig! Nu ska jag inte sitta här och tigga kommentarer mer, utan ska försöka få mig lite sömn... Det blir en jobbig dag imorn.

Adios

Känner mig lite bättre nu. Har käkat massa mat och då blir det genast bättre! Magen är människans bästa vän, eller iallafall min. Nu ska jag sitta och lyssna på Muse jättehögt och drömma mig bort med ett leende på läpparna.

Poff.

En intressant morgon. Egentligen så började den klockan sex hos Jakob. Efter ha sovit 1,5 timme i mina short och min tjocktröja så var jag väldigt ivrig att få komma hem och sova. Då ringde mamma och frågade om jag ville ha skjuts hem. JAAAAAAA! Efter det så kom jag och sov sju välbehövliga timmar.>

Då när på morgon när jag vaknar hemma, efter en dusch så frågar pappa mig om jag vill läsa den boken som han håller upp. "Älska dig själv" heter den. PANG så tar min hjärna attackposition. Han säger att han har läst den själv och att den var rätt underhållande. JAHA? Så det var inte för min skull som du köpte boken från första början? Vad tar han mig för? En idiot? Iallafall så ber jag i snäll och lugn ton att han kan stoppa upp boken i stjärten och lämna mig ifred.

Jag har ju flera gånger förklarat här att jag älskar mig själv, MEN hatar mitt liv. Därför så borde jag inte behöva läsa en bok med den där förolämpande titeln. Eller? Nej, här är en lista på vad som skulle få mig lycklig. Observera att dom inte kommer i någon speciell order, utan bara vad som ploppar upp i min hjärna.

• Brynäs vinner SM guld
• Vara snygg
• Vara duktig i skolan
• Träna mera
• Skaffa tjej(en)
• Nya avsnitt av House
• En resa till Thailand
• Tågluffa med dig
• Skaffa lägenhet
• Vara mer social
• Sommar

Jaa, det är nog vad jag kommer på nu. Känner mig rätt patetiskt (jaa det är mitt favoritord) av att bara göra en sådan här lista. MEN SÅ ÄR DET. Du kanske också borde göra en lista ifall du sitter i samma skit som mig. Eller låter det för främmande? Jag vet inte, det är upp till dig. Nu ska jag försöka jobba lite naturkunskap eftersom jag har förlorat EN HEL TIMME idag. Oerhört frustrerande. Hejdå.