freddden

Dina skämt faller tomma i luften ,
men jag skrattar ändå.
Dina djupa ögon är fyllda av missnöje ,
men jag vill inte förstå.
Dina löften blåser bort med vinden,
men jag litar på dig ändå.
För vad är lycka när man inte ler?

Dina ursäkter ligger tveksamt i luften,
men jag gråter ändå.
Dina djupa ögon är fyllda av ånger,
men jag vill inte förstå.
Dina löften lyser upp min värld,
men jag vet att du hittar på.
För vad är sorg när man inte hoppas?

Dina ord är frusna i mitt minne,
för du talar inte mer.
Dina djupa ögon är fyllda av tomhet,
för du blundar när du ser.
Dina löften varade inte länge,
För vad är livet när man ingenting ger?